Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Gasers egenskaper - Vågrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sifonen eller sughäfverten (fig. 25) är ett böjdt
rör, som med ena ändan nedsattes i en vätska och
sedan genom sugning göres lufttomt, hvarvid vätskan
uppstiger i röret och fortfar att rinna utan vidare
sugning, så vida rörets yttre ända står lägre än
vätskans yta; men höjes mynningen öfver denna nivå,
så upphör genast vätskan att rinna ur kärlet och den
vätska, som finnes kvar i röret, rinner tillbaka i
kärlet. Med en sådan apparat kan vatten ledas öfver
berg och andra höjder, som ej öfverstiga 10 meter,
blott utloppsmynningen ligger lägre än den yta,
hvarifrån vattnet kommer. Denna apparat har stor
användning för att öfverföra vätskor ur ett kärl i
ett annat.
Pipetten eller stickhäfverten (fig. 26) utgöres
af ett kärl, som i hvardera ändan har en trång
öppning. Nedsänkes detta lodrätt i en vätska, fylles
det; tilltäppes sedan öfre hålet med fingret, så att
ingen luft inkommer, kan vätskan ej rinna ut
i nedre ändan, utan på detta sätt lätt
upphämtas och föras till ett annat kärl.
Heronskulan (fig. 27) består af en flaska, i hvars
mynning är infördt ett lufttätt slutande, i båda ändar
öppet rör, som med sin nedre ända står under ytan af
det vatten, som till en del fyller flaskan. In-pressas
luft genom detta rör, bubblar den genom vätskan och
hopar sig ofvanför vattnet, hvarigenom dess tryck på
vattenytan ökas. Upphör man med inpunipningen af luft,
så strömmar vatten ut genom röret och stiger till en
viss höjd, beroende på trycket inuti flaskan.
Brandsprutan är ingenting annat än en he-ronskula, i
hvilken man inpumpar vatten, hvarigenom den inträngda
luften hoptryckes och på så sätt tvingar vatten att
spruta ut.
Fig. 25.
Fig. 26.
Fig. 27.
Vågrörelse.
Kastas en sten på en jämn vattenyta, så uppstå
ringar på ytan, hvilka sprida sig utåt allt mer och
mer. Lägges en träbit på vattenytan, så finner man,
att den ej föres framåt, utan endast lyftes upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
