Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Optik (läran om ljuset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Ljusets spridning. Låter man genom ett litet hål
solljus intränga i ett mörkt rum samt uppfångar
det på en skärm, så uppstår på skärmen en rund, hvit
solbild. Men uppfångas strålarna på vägen af en kropp,
begränsad af plana ytor, som ej äro parallella, utan
lutade mot hvarandra (prisma), så förflyttas bilden
mot prismats bas och förblir ej rund, utan aflång samt
för det tredje ej hvit. utan färgad (fig. 44). Man
kan särskilja sju hufvudfärger, hvilka i ordning äro:
rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett,
hvarvid det röda har erhållit minsta afvikningen och
det violetta den största. Dessa strålar kunna åter
förenas och bilda då hvitt ljus. Solljuset ar således
icke enkelt, utan sammansatt af olika färgade strålar.
Om man sätter en liten och mycket känslig termometer
vid skärmen så, att den träffas af strålarna,
så visar det sig, att den påverkas af dem, likväl
olika, svagast vid den violetta ändan och allt
starkare mot den röda. Flyttas termometern utanför
det röda, så gifver den fortfarande utslag,
och den största värmeverkan ligger till och med
utanför det röda. Vi lära däraf, att det
finnes strålar utanför de synliga. Ljuset
utöfvar en kemisk verkan på vissa sammansatta
kroppar, t. ex. silfversalter. Öfver-Fig. 44.
drager man skärmen med
ett sådant salt, så finner man, att det röda och gula
ljusets inverkan är mycket obetydlig, de följande
strålarnas verkan växer till de blå, hvilka ha största
verkan, hvarpå den åter af tager för att likväl
fortsätta långt utanför de violetta. Sammanfattningen
af alla dessa strålar kallas spektrum; vi ha
således tre slag af spektra, nämligen ljusspektrum,
värmespektrum och kemiskt spektrum.
Denna olika brytbarhet hos solstrålarna beror
därpå, att strålarna hafva olika^ svängningstal;
det är således, om vi låna ord från akustiken, olika
höga toner. Det röda ljuset är en lägre ton än det
violetta. Likasom örat endast uppfattar vissa toner,
så förnimmer också ögat endast toner med svängningstal
inom bestämda värden. Svängnings-talet för det röda
ljuset har man funnit vara 450 billioner och för det
violetta 800 billioner. Då örat, som vi förut sagt,
förmår uppfatta om-kring 11 oktaver, så kan ögat
däremot endast uppfatta omkring l oktav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
