Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Optik (läran om ljuset)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
Som vi redan sagt, ger natriumgas två gula linjer,
men en fast kropp, t. ex. en platinakula, ett
kontinuerligt spektrum. Låter man ljuset från
platinakulan genomgå glödande natriumgas och sedan
inkomma i spektroskopet, erhåller man två mörka
linjer just där natriums gula linjer skulle falla. En
glödande gas har således förmåga att absorbera
(utsläcka) det ljus den själf kan utsända.
De frauenhoferska linjerna i solspektrum skulle
således bero därpå, att det kontinuerliga ljuset,
som utsändes från solen, absorberas af glödande gaser,
som omgifva solen. Dessa yttre glödande gaser skulle
då själfva gifva gasspektra. Detta har man ock funnit
vid de totala solförmörkelserna, hvarvid spektrum
från de s. k. protuberanserna observerats, hvilket
visat sig tillhöra väte.
Solljusets spektrum kallas, på grund af hvad nu
sagts, för ab-sorptionsspektrum. Äfven stjärnorna
hafva absorptionsspektra; de frauenhoferska linjerna
äro likväl olika både till antal och läge vid olika
stjärnor, men sammanfalla emellertid till en stor
del med ljusa gaslinjer. Man kan således antaga, att
så väl solen som stjärnorna innehålla i gasformigt
tillstånd en mängd kroppar, som finnas här på jorden.
Vi hafva redan sagt, att, om man förenar alla färgerna
i spektrum, hvitt ljus erhålles. Borttager man på
något sätt en eller flere strålar, så uppkommer,
då de öfriga förenas, ej hvitt ljus, utan den ena
eller andra färgen, som nu ej längre är enkel,
utan sammansatt.
Då ljus faller mot en kropp, återkastas en större
eller mindre mängd däraf; är ljuset hvitt, så är
det återkastade ljuset i allmänhet ej längre hvitt,
utan färgadt, beroende därpå, att ljuset intränger
ett stycke iskroppen, hvarvid vissa färger blifva
absorberade och ändra reflekterade. En röd kropp synes
alltså röd, emedan de reflekterade strålarna innehålla
färger, som tillsammans bilda rödt ljus. Belyses
alltså en kropp med endast sådana strålar, som den
kan absorbera, synes den svart. Då en kropps färg
vid reflekteradt ljus således beror på absorption, är
det tydligt, att, om den är genomskinlig, den äfven i
genomgående ljus skall synas med samma färg. Undantag
från denna regel finnas visserligen, men då kan
olikhet i färg vid genomgående ljus förklaras bero
af att ljusstrålarna interferera med hvarandra och
däraf några utsläckas.
Fosforescens kallas vissa kroppars förmåga
att, utan att vara glödande, utskicka ljus,
t. ex. svafvelföreningar med kalcium, barium och
strontium. Sådana kroppar användas numera t. ex. till
s. k. själf-lysande tändsticksställ.
Vi hafva redan förut anmärkt, att det i spektrum
finnes en mängd strålar utanför det violetta
fältet. Vissa kroppar hafva förmåga, att nedsätta
dessa strålars svängningstal och således göra dem
synliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
