Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprider sig likformigt; de kroppar, på hvilka etern lätt utbreder sig, kallas
för ledare af elektriciteten; de kroppar åter, som hindra etern att
utbreda sig, äro oledare. Föres eter till eller från en kropp så, att den
får mera eller mindre eter än i normalt tillstånd, säges kroppen blifva
elektrisk. En kropp, som har öfverskott på eter, säges vara positivt
elektrisk; den åter, som har brist på eter, är negativt. När således
genom gnidning en kropp blir elektrisk, sker det på så sätt, att eter
går öfver från den ena kroppen till den andra, hvarigenom den ena blir
positivt och den andra negativt elektrisk.
Vill man framställa större mängder elektricitet, begagnar man sig
af elektricitetsmaskiner. Vi skola här
beskrifva den s. k.
glaselektricitetsmaskinen (fig. 56).
Denna maskin består 1)
af en rund
glasskifva, hvilken
medelst en vef kan
vridas omkring en axel
och därunder gnider
mot läderkuddar,
bestrukna med
tenn-zink-amalgam, samt
2) af konduktorn,
som utgöres af en
ihålig kula af
messing stående på
glasfötter. Glasskifvan
får genom gnidning
öfverskott på eter;
denna öfvergår från
glaset till konduktorn medelst mot glasskifvan riktade spetsar, hvilka
stå i ledande förbindelse med konduktorn. Konduktorn får alltså
öfverskott på eter, den blir således positivt elektrisk, under det att riftyget
blir negativt.
 |
| Fig. 56. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
