Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium / I:397 (1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Elektricitet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och innan öfverdragen med stanniol, men så att öfre kanterna äro bara,
hvarigenom den inre och yttre beläggningen på intet ställe beröra
hvarandra; flaskans öppning är täppt med en kork, genom hvilken nedgår
en metalltråd, som står i beröring med den inre beläggningen och hvars
öfre ända slutar i en kula. Om denna kula sättes i förbindelse med
elektricitetsmaskinens konduktor, under det att den yttre beläggningen
sättes i förening med jorden, så hopar sig positiv elektricitet på den inre
beläggningen. Denna elektricitet verkar (genom influens) framalstrande
af negativ elektricitet på den yttre beläggningen. Dessa båda slag af
elektricitet, skilda åt af glaset, binda hvarandra, hvarigenom
utströmning hindras. Sättas de båda beläggningarna i ledande förbindelse
med hvarandra, så förena sig de båda elektricitetmängderna genast,
till och med innan ledningen blifvit fullständig, i det elektriciteten
hoppar öfver vid mindre afbrott, hvarvid
gnistor synas.

Sker denna urladdning genom vår
kropp, känner man en elektrisk stöt, som
är mer eller mindre stark alltefter flaskans
starkare eller svagare laddning.

Fig. 57

Vid alla elektriska urladdningar,
där gnistor synas, höras tillika sprakande
ljud, som äro starkare eller svagare efter
gnistans storlek; och där elektriciteten
är mycket stark, uppkommer en
betydlig knall. Detta ljud beror därpå, att
luften kastas undan för att genast åter
strömma tillbaka. Gnistans färg kan
variera betydligt och beror på de ämnen,
mellan hvilka den alstras, samt äfven på den gas, i hvilken den går
öfver; det är nämligen dessa kroppar, som glöda. Då luften vid
afbrottsstället förtunnas, kunna gnistorna få betydlig längd; de blifva
därvid mindre lysande och skarpa samt öfvergå till ett mer eller mindre
utbredt ljus.

Redan i början af 1700-talet jämförde fysiker åska och blixt med
ljudet och ljuset från en elektricitetsmaskin, och 1752 lyckades
Franklin uppvisa dessa båda sakers identitet. Under ett åskväder uppsläppte
han en vid ett hampsnöre fäst pappersdrake, på öfre sidan försedd
med metallspetsar. Snöret fästes vid ett isoleradt järnstycke. Sedan
ett lätt regn fallit, hvarigenom snöret blef ledare, erhöll han gnistor
ur järnstycket.

Senare forskningar hafva visat, att atmosferen alltid är laddad
med elektricitet, hvilken hopar sig på molnen. Denna elektricitet ger
ock genom influens upphof till elektricitet i jorden. Vid starkare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>