Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laddning urladdar sig elektriciteten mellan molnen eller mellan ett moln
och jorden, hvilket fenomen vi kalla åska. Sker urladdningen mellan
molnet och jorden säges åskan slå ned och träffar då vanligast högt
belägna kroppar. Äfven, då urladdningen sker mellan molnen, kunna
farliga verkningar iakttagas på jorden, i det den elektricitet, som af
molnets elektricitet var bunden vid jordytan, blir fri oclv sprider sig;
detta fenomen kallas bakslag.
Samtidigt med blixten alstras ljud, men då ljusets hastighet är
mycket större än ljudets, höra vi knallen långt efter blixten.
För att skydda byggnader för åskans härjningar föreslog Franklin
användning af åskledare. Denna utgöres af en järnstång, hvars öfre
ända är försedd med en platinaspets samt räcker högre än takets högsta
punkt; stången går nedåt vid sidan af huset och står i ledande förening
med detsamma; åskledarens nedre ända är nedgräfd i jorden eller står
i förening med t. ex. vattenledningsrör.
Kommer ett åskmoln öfver en åskledare, verkar det fördelande
på etern i stången. Är molnet laddadt med negativ elektricitet,
strömmar eter ut genom spetsen; är molnet försedt med positiv elektricitet,
strömmar eter in genom spetsen, och i båda fallen neutraliseras molnet.
Norrsken är ett fenomen, som visar sig på himlahvalfvet kring
nordpolen och stundom sträcker sig så högt, att det kan synas till
och med ända till Italien. I Sverige, i synnerhet i de nordliga
delarna däraf, är det ett mycket vanligt och praktfullt fenomen. Det
börjar vanligen med en gulhvit ljusbåge, hvars högst belägna punkt ej
sällan ligger i den magnetiska meridianen; därpå uppstiga mångfärgade
ljusstrålar med betydande hastighet mot zenit (högsta punkten på
himlahvalfvet) samt bilda understundom en ganska regelbunden figur,
liknande en krona, som fått namn af norrskenskronan.
Norrskenen kunna uppträda hvarje årstid och vid hvarje tid under
dygnet, men antalet och styrkan af fenomenen äro underkastade
förändringar. Alla år äro icke lika rika på norrsken; man har ådagalagt,
att norrskenen äro underkastade periodiska förändringar, hvilka
omfatta en tidrymd af 11 år. Denna periodicitet öfverensstämmer
fullständigt med magnetnålens variationer. Något, som är mera
öfverraskande, är att vi finna samma periodiska gång uti ett annat fenomen,
som visar sig hos en från oss mycket aflägsen himlakropp, nämligen
uti solfläckarnas framträdande. När solfläckarnas antal är störst, så
inträffar detsamma med norrskenens antal och äfvenledes med storleken
af de magnetiska variationerna.
Prof. Ångström i Upsala började år 1866 studera norrskenet med
hjälp af spektroskopet och fann först en linje mellan gult och grönt
samt sedermera flere andra. I norrskenet förekomma inalles 12
spektrallinjer, hvilka sammanfalla med de linjer, som erhållas, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
