Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Solens värmeutstrålning - Solens framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på jorden, äro blott en mycket ringa del af allt det,
som solen utsänder, eller i själfva verket ej fullt
en tvåtusenmilliondel däraf. Det är således med ett
storartadt slöseri, som solen strör kring sig sitt
guld. En försvinnande liten bråkdel af det gyllene,
glödande ljus- och värme-hafvet, endast en droppe,
uppsnappas af jorden och af de öfriga planeterna, där
dessa stänk af öfverflödet tjäna till att nu eller
i förfluten eller i kommande tid framkalla växt-
och djurlif, i lägre och högre former med dess rika
växlingar. Resten strös ut i världsrymden, i det
tomma, ödsliga, obebodda, och denna rest är nästan
hela förrådet. Tänka vi oss jordens yta beklädd
med is, mäktigare än Grönlands inlandsis och af
den tjockleken, att till och med fjälltoppar af l
700 meters höjd blefve jämnade med ytan, vidare att
denna is läge ej blott öfver den del af jordytan,
som är land, utan att hela klotet vore rundt om
ifördt denna stela mantel; tänka vi oss vidare,
att vi för blott en enda flyktig sekund kunde samla
allt det värme, som solen åt alla håll utsprider,
så vore detta tillräckligt att smälta hela istäcket.
Solens framtid.
Den frågan tränger sig ovillkorligen på oss, om
solen har råd till sitt oerhörda slöseri med värme-
och ljusstrålar; när hon så ödslar därmed - har hon
en omätlig källa att ösa ur, eller får hon undan
för undan ersättning för sina utgifter? Om så ej
är fallet, så måste hon ju slockna en gång, jorden
blir mörk och kall och öde, och människosläktets
samt .allt lefvandes sista timme är då - om ej
förr - för visso slagen. Detta bör sålunda vara
en fråga af högsta tänkbara intresse för jordens
bebyggare att besvara - om möjligt. Om ingen slags
ersättning gåfves, så skulle solens värmeförlust
under människosläktets historiska tid ha blifvit
ganska märkbar. Man har därför sökt upptäcka någon
eller några omständigheter, som skulle kunna vara
orsak till en sådan ersättning. Bland annat har man
tänkt sig en sådan kunna ske därigenom, att solen
»matas» med i henne infallande meteorer, som vi veta
understundom råka jorden. Dessa meteorer (och de så
kallade stjärnfallen) äro små kroppar, som med en
hastighet af några mil i sekunden kretsa i rymden
såsom själfständiga himlakroppar samt blifva synliga,
då de inkomma i jordens luftkrets och glödgas af den
häftiga gnidningen emot denna. Det är tydligt, att,
om sådana kroppar i utomordentligt stort antal folie
in i solen, så skulle de kunna tillföra henne en del
värme. Men för att stilla hennes omåttliga hunger
fordras mer än så. Till och med om planeterna,
den ena efter den andra, offrades åt henne och
störtades in i hennes glo-Enhvar sin egen lärare. I.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
