Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Mercurius - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökningar, så att man om hans fysiska tillstånd tills
nyligen ej haft sig mycket bekant. Den italienske
astronomen Schiaparelli har nu likväl kommit till
följande, delvis mycket öfverraskande, resultat.
Planeten, hvilkens bana ganska mycket afviker från
cirkelformen, kretsar kring solen på samma sätt som
månen kring jorden, nämligen så, att han alltid vänder
solen samma sida. Därigenom har den ena hälften
af planetklotet ständig sommar, en oafbruten och
intensiv hetta, medan den andra har ständig natt,
oafbruten vinter med utomordentlig köld.
På Mercurii yta har Schiaparelli iakttagit mörka
och ljusa näckar, hvilka han ansett vara haf och
land. Dessutom har han stadfäst närvaron af en
atmosfer, i hvilken tid efter annan häftiga rörelser
och stora molnbildningar förekomma. Mercurius
är den minsta af planeterna (undantagandes de
s. k. småplaneterna). Hans tvärlinje är endast 480 mil
eller obetydligt mera än en tredjedel af jordens. Han
gör ett omlopp kring solen på 88 dagar, hvilken tid
således är längden af hans år.
Venus.
Utanför Mercurii bana finna vi Venus’. Denna
planet rör sig också innanför jordens bana och kan
därför icke visa sig på den solen motsatta delen
af himmelen. Hon blir synlig ibland på kvällarna åt
väster under några timmar efter solens nedgång och
ibland på morgnarna åt öster före solens uppgång. Man
har - alltefter hon är synlig på aftnarna eller
morgnarna - kallat henne aftonstjärnan eller
morgonstjärnan. När hon visar sig i sin största
gläns, är hon himmelens klaraste stjärna och kan då
till och med vara synlig midt på middagen för blotta
ögat. Yid dessa tillfällen märker man äfven, sedan
skymningen är borta, ganska lätt, huru föremålen
kasta skugga i venus-sken, i synnerhet om marken är
snöbetäckt. Ehuru äfven om Venus kan sägas detsamma,
som nyss är sagdt om Mercurius, nämligen att hon
aldrig kommer i gynnsamt läge för iakttagelser, är
dock det, som man i tuben och med andra hjälpmedel
uppdagat om Venus, ganska märkligt. Först märker man,
att hon ej alltid visar sig helt rund, utan likasom
månen (och äfven Mercurius) i olika skiften, ibland
som en half cirkel, ibland som en skära. Orsaken
härtill är den, ätt Venus och de öfriga planeterna
ej äro själflysande himlakroppar, utan lysa därför,
att solens ljus faller på dem likaväl som på jorden
och månen. På tillräckligt afstånd sedd,, måste äfven
jorden lysa som en stjärna, men naturligtvis endast
med sin solbelysta sida. Om vi tänka oss jorden sedd
från det håll, hvarifrån solljuset kommer, måste hon
synas helt rund, från sidan half rund och från den
solen motsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
