Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Jupiter - Saturnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själflysande, ehuru han hufvudsakligen lyser med från
solen lånadt ljus. .De väldiga molnmassorna öfver
ytan kunna ej anses vara uppväckta af solvärmen,
ty denna är på Jupiter 27 gånger svagare än hos
oss, utan uppkomma dels genom att ytan är alltför
hetT att vattnet där skall kunna utfalla i flytande
form, utan oupphörligen drifvas i höjden af den heta
planetytan, och dels genom vulkaniska utbrott i stor
skala, hvarvid vattenångor och rökmassor utslungas ur
planetens inre. Allt är således på den stora planeten
i ett kokande uppror, och vi måste tänka oss honom
sådan, som vi föreställa oss jorden ha varit för
millioner år sedan, innan ännu de första organismerna
uppenbarat sig här. Det är ju ock naturligt, att
Jupiters afkylning måste ske synnerligen långsamt
för den stora massans skull.
Bland de första upptäckter, som efter tubens
uppfinnande gjordes på himlahvalfvet, var att Jupiter
är omkretsad af fyra stycken månar, hvilka gå i banor
åt samma led, som Jupiter själf rör sig kring solen,
och i samma plan som hans ekvator. De benämnas med
ordningsnummer efter banornas lägen, inifrån planeten
räknadt. De äro alla utom n:r 2 (den andra inifrån
eller den, som är näst den närmaste) större än vår
måne, n:r 4 (den yttersta) jämnstor med Mercurius och
n:o 3 till och med större än denna planet. Dessa månar
förmörkas mycket ofta, ty vid hvarje omlopp inträda
de i den stora planetens skugga. Dessutom åstadkomma
de äfven solförmörkelser på Jupiter genom att kasta
skugga på hans yta. Förmörkelserna äro härifrån ganska
väl synliga med goda tuber och hafva varit astronomer
och sjöfarande till nytta för att på hafvet eller
annorstädes under resor kunna bestämma tidsskillnaden
på den ort, där de vistas, med en annan ort. Därjämte
har genom samma förmörkelser den första bestämningen
af ljusets hastighet skett. Denna planet med sina
månar utgör likasom ett planetsystem i förminskad
skala, ehuru af andra rang.
Den 9 september 1892 upptäcktes en femte måne af
ytterst ringa storlek, hvilken rör sig i en bana
innanför den närmaste af de fyra större månarna. I
månarnas ofvan anförda nummerordning är denna icke
inräknad.
Saturnus.
Längre ut, bortom Jupiter, träffa vi Saturnus. Äfven
han lyser ined ett ganska starkt ljus, ty väl är han
långt aflägsen från solen och således svagt belyst
af henne, men hans storlek är ansenlig. Sa-turni
afstånd från solen är 9 Va gånger större än jordens-
eller 142 millioner mil. Hans omloppstid eller år
är nära 29 Va jordiska år. Solljuset är vid Saturnus
försvagadt till en nittiondedel af dess styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
