Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Kometer och meteorsvärmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenom koineteii, oaktadt denna kan vara tiotusental
inil i genornskär-ning och oaktadt erfarenheten
lärt oss; att jordens berg, sedda på några få mils
afstånd, få ett matt och dunkelt utseende därigenom,
att luften ligger emellan dem och oss. För öfrigt ha
astronomernas räkningar utvisat, att frånvaron af
alla märkbara störande inverkningar från kometerna
på planeternas gång innebär ett bevis för de
förras ytterst ringa massa, ehuru deras storlek
ofta är mångfaldiga gånger större än jordens,
ja, ehuru t. o. m. kometer funnits, hvilkas svans
haft en längd, som öfverträffat af ståndet från
solen till jorden. Man får därigenom klart, att,
om kometerna kunna tänkas bestå af ett gasformigt
eller annat finfördeladt ärnne, dettas täthet, i
synnerhet inom svansen, måste vara så till den grad
obetydlig, att vår luft i jämförelse därmed måste
förefalla som en mycket starkt förtätad massa. Man
kan under klara nätter rätt ofta få tillfälle att
iakttaga hvad som kallas ett »stjärnfall», hvilket,
såsom benämningen anger, »tyckes vara en stjärna,
som med stor hastighet faller från himmelen. Blott
helt liten eftertanke behöfs det likväl för att inse,
att så ej kan vara fallet, ty redan kännedomen om,
först att stjärnorna ej sitta fästa på ett himlahvalf,
som det tyckes, vidare att de ej äro dessa obetydliga
ljuspunkter, som de synas vara, och slutligen att
det icke gifves någon anledning för ett »fallande» i
någon viss riktning i världsrymden, utvisar, att något
helt annat här torde försiggå. Här sker något vida
anspråkslösare än en världs fall, ty det har blifvit
visadt, att dessa s. k. »stjärnfall» äro endast små,
i världsrymden fritt kretsande kroppar, som komma in i
jordens luftkrets och genom den utomordentligt stora
hastigheten och gnidningen emot luften uppvärmas,
glöda och därigenom blifva lysande och synliga. Yissa
dagar i året ser ’man stjärnfall i utomordentlig
mängd, ja, understundom flere hundra tusen på samma
natt. Man har lagt märke till att detta inträffar på
vissa dagar i året, hvarvid särskildt den 10 augusti
och den 14 november samt äfven den 28 november blifvit
uppmärksammade. Vidare har man visat, att sådana
stjärnfall härröra af s. k. meteorsvärmar, som ha
sin gång kring solen i långsträckta banor, hvilka på
de uppgifna dagarna träffas af jorden, på hvilken
då ett ymnigt »stjärnfalls-regn» uppstår. Vidare
har man uppdagat, att ett samband äger rum mellan
dessa meteorsvärmar och vissa kometer eller att
t. o. m. kometen och svärmen i grunden äro ett och
detsamma. Därigenom är kometernas mystiska natur i
någon mån utredd, om ej fullständigt förklarad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
