Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsovårdslära - III. Om födoämnena och njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
dandet af syror, genom hvilkas tillhjälp åstadkommes
en upplösning af de limgifvande substanserna. Detta
kallas för köttets marinering.
Köttet från olika kreatursarter har olika
näringsvärde. Äfven kött från samma djurart kan
i hög grad variera i afsende på näringsvärde. Det
kött, som är mest lättsmält, härrör från djur, som
icke endast varit fullkomligt friska, utan dessutom
fått en kvantitet fett afsatt i sina muskler mellan
muskelbuntarna. Ett sådant kött är mera blekt och ser
marmoreradt ut till följd af det insprängda fettet
och betalas mest. Det härrör oftast från gödkreatur
och kan innehålla så stora kvantiteter fett, att
vattenhalten sjunker till 50-60 %.
Köttet från gamla djur innehåller större kvantitet
bindväf och mindre ägghviteämnen; det är mindre
närande och mera svårsmält. Köttet från yngre
kreatur innehåller större kvantiteter ägghvita, och
bind-väfsubstansen öfvergår lättare till lim och
är mindre seg och fast än hos äldre djur. Sålunda
innehåller kalfköttet mera limgifvande substans än
köttet från fullvuxna oxar, men är trots detta icke
så fast och hårdt som köttet hos de senare.
Det har visat sig, att kött, som härrör från djur,
som antingen varit sjuka eller en längre tid
varit slaktade, så att köttet kunnat öfvergå till
förruttnelse, åstadkommit sjukdomar. Köttet från djur,
döda af infektionssjukdomar, mjältbrand och dylikt,
har visat sig kunnat åstadkomma sjukdomar och har
därför blifvit förbjudet att försäljas. I Sverige
förekomma sällan några förgiftningar af sådant
kött. Oftare torde sjukliga förändringar härröra af
kött, som börjat öfvergå till förruttnelse. Köttet är
till följd däraf, att det är en starkt ägghvitehaltig
substans, lätt utsatt för förändringar, orsakade af
att förruttnelsebakterier i detsamma utvecklas. Vid
denna sönderdelning af köttet utvecklas successivt
en mängd olika ämnen och bland dessa ytterst
häftiga gifter, s. k. ptomainer, hvilka åstadkomma
förgiftningssymptom. Det är särdeles svårt att kunna
afgöra, huruvida kött, som användes till korf och
dylikt, förut varit stadt i förruttnelse, men däremot
är det mycket lätt att kontrollera, att kött, som i
hela stycken försäljes, ännu är friskt och användbart
till föda.
Köttet från fåglar innehåller i allmänhet ungefär
lika stora kvantiteter ägghvita som kött ifrån
däggdjuren. Köttet från fiskar är däremot mera rikt
på limgifvande substanser och mindre ägghviterikt.
Till de vanligaste animala födoämnena hör mjölken, som
i synnerhet under barnaåldern bildar den viktigaste
näringen, hvarför dess rätta beskaffenhet utgör ett
af hälsovårdens främsta önskningsmål.
Komjölken kan vara ganska varierande till sin
sammansättning alltefter djurens beskaffenhet och
deras utfodring. Mjölken kan dessutom förfalskas
med största lätthet genom tillsats af vatten,
då naturligtvis dess närande beståndsdelar
minskas. Kvantiteten af mjölkens närande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
