Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsovårdslära - III. Om födoämnena och njutningsmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Potatis, ett af de mest använda födoämnena,
innehåller långt mera vatten än de hittills omtalade
vegetabiliska ämnena; af återstoden, omkring 20 %, är
större delen stärkelse, 14 å 15 %, och endast litet
ägg-hvita förekommer. Vi måste förtära den kokt,
för att den skall blifva lättsmält. Äfven de flesta
öfriga ur växtriket hämtade födoämnena innehålla
stora kvantiteter af vatten. Vanliga grönsaker,
frukter o. d. hafva 80-90 % vatten.
De flesta af dem innehålla som födande beståndsdelar
små kvantiteter stärkelse, ägghviteämne och äfven
små kvantiteter fett. Deras närande förmåga är ganska
obetydlig, och en stor del af dem äga större betydelse
som smak- eller kryddämnen än som födoämnen.
En särdeles viktig fråga vid bedömandet af födoämnenas
användbarhet är frågan om deras tillgodogörande inom
organismen. Detta kan afgöras genom försök, i det att
man inför afvägda kvantiteter af födoämnen, hvilkas
halt af ägghvita, fett och kolhydrater man känner
till, och, sedan digestionen af dem så fullständigt
som möjligt försiggått, tager reda på, huru stor
del af dem finnes kvar i tarmuttömningarna. Det, som
icke återfinnes i tarmuttömningarna, har naturligtvis
upptagits i organismen. Grenom sådana försök har nian
funnit, att ganska stor olikhet råder mellan de olika
näringsämnena i afseende på tillgodogörandet. Sålunda
finner man, att ägghviteämnena upptagas särdeles väl,
om de införas i form af kött. Då bortgår icke mer
än ungefär 2-3 %\ sålunda öfverföras 97 å 98 X af
ägghvitan i köttet till blodet. På samma vis sker det,
ifall ägghviteämncna införas i form af mjölk eller
ost; dock är detta icke så konstant, utan rätt ofta
gå större kvantiteter förlorade af mjölken, så att
ungefär 4-6 % förloras. Tager man däremot reda på,
huru mycket ägghvita ur .de vegetabiliska ämnena
kominer kroppen till godo, finner man, att detta är
långt mindre. Ända till 20, 30, t. o. m. 40 % af de
införda ägg-hviteämnena gå då förlorade, och alltså
visar sig ägghvitan i växtämnen långt mera svårsmält
än den i animaliska ämnen. Detta är dock olika för
olika vegetabiliska födoämnen. Så visar sig t. ex.,
att vid användning af olika brödsorter stor olikhet
råder. Hvete-brod tillåter ett upptagande i kroppen af
ungefär 80 % af den ägghvita, som i detsamma finnes,
då däremot rågbröd icke tillåter mer än 60 å 70 %^
att upptagas.
Utsträcker man dessa undersökningar till fetthalten,
finner man, att i allmänhet fett tillgodogöres
särdeles väl, både då det införes som animaliskt
och vegetabiliskt födoämne. Endast 3-5 % af fettet
återfinnas i tarmuttömningen, återstoden har upptagits
i blodet; dock utgör härifrån ett undantag det fett,
som förekommer i fläsk, hvilket synes vara särdeles
svårt att resorbera. Ända till 12 å 20 %^ af detsamma
upptages icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
