Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsovårdslära - VII. Om hudens skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Vid badets användande har man förfarit högst olika
under olika tider, och här i Sverige användas
hufvudsakligen följande former af bad. Dels det
enkla varma karbadet, hvilket lämnas vid olika
temperaturer, men i allmänhet vid sådana, som närma
sig människokroppens temperatur, således 37 ä 38°,
och under hvilket man dessutom använder f rottering
eller gnidning med tvål, såpa eller dylikt för att med
dessa medels tillhjälp kunna aflägsna från kroppsytan
den fetthaltiga beläggning, som förefinnes. Efter
badet användes i allmänhet dusch af lägre temperatur
än vattnets för att låta en afkylning följa på
uppvärmningen. Sådana bad som dessa användas
hufvudsakligen för renlighets-ändamål och kunna
knappast uppfattas såsom varande medicinska bad,
utan tillhör det hvar människa, som vill hafva hudens
egenskap af utsöndringsorgan i någorlunda godt skick,
att på bestämda tider använda dem. Utom dessa karbad
användas i mycket stor utsträckning s. k. ångbad. Vid
dessa användes också en uppvärmning af kroppen i
förväg, och denna uppvärmning åstadkommes därigenom,
att den badande vistas i en atmosfer, mer eller mindre
fylld med ånga. Ångan, som sålunda blandas med luften,
åstadkommer en temperatur af 35-40°. Under det man
vistas i denna atmosfer, utbryter småningom svettning,
och kroppen täckes med fuktighet, hvilken dels härrör
ifrån svettkörtlarna, dels ifrån den på kroppsytan
sig kondenserande vattenångan.
Under badet användes likaledes sådan frottering och
öfverskölj-ning med tvål- och såpblandadt vatten,
som förr omtalats, hvarefter företages afkylning
genom kall dusch eller kall bassäng. Dessa bad äro
från hygienisk synpunkt mycket att rekommendera,
emedan de på mycket kort tid med största lätthet
åstadkomma en fullkomlig rengöring af kroppsytan
från all beläggning. De äro mera ingripande bad än
karbaden och kunna därföre lättare missbrukas, men
å andra sidan kunna de, om de skötas af en erfaren
läkare, i hög grad användas för att tillgodose
de två fordringar vi uppställt, att öka hudens
värme-regleringsförmåga och ämnesomsättningen. Man kan
ofvanpå uppvärmningen åstadkomma en längre afkylning,
hvilken i hög grad stegrar värmeförbrukningen,
och man kan äfvenledes genom att variera graden af
uppvärmning och afkylning härda huden och utsätta
den för hastiga temperaturombyten.
En tredje badform, som äfvenledes ganska flitigt
användes i Sverige, är det turkiska badet eller
varmluftbadet, i hvilket uppvärmningen sker i rum,
fyllda med varm, torr luft. Värmen i dessa varmkammare
kan uppgå till 60-70 grader. Att vår organism kan
tåla vid så höga värmegrader är beroende på att
genom värmeregleringsförmågan kroppen kan trots
den omgifvande temperaturens höjd under hela tiden
bibehålla sin temperatur af 37°. Detta sker sålunda,
att riklig svett utbryter och från huden af dun står,
hvarvid värme b er of vas organismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
