Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk lagkunskap - I. Grundlagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingifva propositioner eller förslag genom ett
statsråd. Konungens stadfästelse kräfves för
kommunalmyndigheternas beslut, då de afse af händandet
af testamenterade fastigheter äfvensom för uttaxering
eller lån på längre tid. Han utser ordförande i
landstingen, kan sammankalla urtima landsting och
afgör i statsrådet kommunala besvärsmål i sista hand.
2. Statsrådet. Till ledamöter i statsrådet utnämner
konungen tio kunniga, erfarna, redliga och allmänt
aktade män af den rena evangeliska läran. Bland
dessa utser konungen en att vara statsminister
och statsrådets främste ledamot. Alla ledamöterna
hafva rätt att öfvervara i statsrådet förekommande
ärenden. Af statsrådets ledamöter äro sju chefer och
föredragande för hvar sin afdelning af regeringen
eller departement. De sju regeringsdepartementen äro
justitic-, utrikes-, landtförsvars-, sjöförsvars-,
civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen. De tre,
statsråden utan departement kallas konsultativa, och
af dem måste två förut hafva förvaltat civilt ämbete.
Innan ärendena föredragas inför konungen i statsrådet,
skola de genom den föredragande departementschefens
försorg beredas genom upplysningars inhämtande från
vederbörande ämbetsverk. Vid själfva afgörandet
i statsrådet skall alltid protokoll föras, och
närvarande ledamöter af statsrådet äro ovillkorligen
skyldiga att till protokollet yttra sin mening, innan
konungen fattar sitt beslut. Skulle konungens beslut
uppenbarligen strida emot grundlag eller allmän lag,
åligger statsråden att göra kraftiga föreställningar
däremot. När lagstiftnings- eller benådningsfrågor
förekomma i statsrådet, skola äfven två ledamöter af
konungens högsta domstol vara tillstädes och yttra
sig till protokollet.
För att expeditioner och befallningar från regeringen
skola vara gällande, måste de, utom i kommandomål,
vare försedda ej blott med underskrift af konungen,
utan äfven af den departementschef, som föredragit
ärendet; den senare är ansvarig för expeditionens
öfverensstämmelse med protokollet. Finner
föredraganden, att konungens beslut strider emot
regeringsformen, skall han i statsrådet därom
göra föreställning. Om konungen likväl yrkar på
beslutets utfärdande, är det den föredragandes
rätt och plikt att vägra sin underskrift eller
kontrasignation. Därmed nedlägger han sitt ämbete,
som han ej får återtaga, förrän riksdagen pröfvat
och gillat hans förhållande. Under tiden behåller
han sina löneinkomster.
Äfven om statsråden icke äro valda till
riksdagsmän, hafva de rätt att deltaga i båda
kamrarnas öfverläggningar. Inför riksdagen äro de
ansvariga för alla de beslut de styrkt konungen att
fatta. Riksdagens konstitutionsutskott har rätt att
utfå de protokoll, som äro förda i statsrådet utom
dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål,
hvilka endast i det, som rör allmänt kända och af
utskottet uppgifna händelser, kunna fordras. Om då
utskottet finner, att något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
