Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk lagkunskap - I. Grundlagarna - II. Kyrkolagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af en särskild nämnd eller jury, som utses för hvarje
tryckfrihetsmål och sammanträder vid den domstol,
där åtalet skett. Juryn bildas på det sätt, att
hvarje part utser 4 och domstolen 5 närboende,
för medborgerlig dygd välkända och oj af viga
personer. Utan angifvande af skäl utesluter hvarje
part en af motpartens och en af domstolens jurymän,
så att juryn kommer att bestå af 9 personer, af
hvilka domstolen och hvarje part utsett 3. Sedan
kallar domstolen till viss dag jurymännen, som
afgifva edlig försäkran att efter bästa förstånd
och samvete gifva utlåtande i saken samt hålla i
obrottslig tystnad hvad som yttrats under juryns
öfverläggningar och hvilka som röstat ja eller
nej. Därefter gör domaren för juryn en kort och
noga bestämd skriftlig sammanfattning af målets
beskaffenhet och skick och framställer frågan:
»Är skriften brottslig enligt åberopade lagrum?»
Domstolens ordförande och ledamöter afträda, och juryn
börjar sina öfverläggningar. Juryn får ej åtskiljas,
innan den öfver den framställda frågan röstat ja eller
nej. För fällande fordras minst 2/3 af rösterna,
d. v. s. 6 röster; i annat fall är den åtalade
frikänd. G-enom en af sina medlemmar underrättar
juryn omedelbart domstolen, om den med ja eller
nej besvarat frågan. Om juryn uttalat sig fällande,
bestämmer domstolen straffet. Har åter juryn uttalat
sig friande, kan domstolen endast ådöma upprättelse
åt den oskyldigt anklagade. Domstolens utslag skall
i hvarje fall underställas hofrätts pröfning.
II. Kyrkolagen.
Sveriges ännu gällande kyrkolag är öfver 200 år gammal
och tillkom under Karl XI:s regering år 1686. Viktiga
ändringar och tillägg äro sedan gjorda, särskildt
genom förordningen om allmänt kyrkomöte af den
16 november 1863, förordningen angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning af den 31
oktober 1873, lagen angående prästerliga tjänsters
tillsättning af den 26 oktober 1883 samt genom
kommunalförfattningarna, i synnerhet förordningen
om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd af den 21 mars
1862. Af de vidlyftiga kyrkliga stadgandena kan det
viktigaste sammanställas under följande rubriker: l)
religionsfrihet, 2) kyrkliga tjänstemän, 3) prästval
och 4) allmänt kyrkomöte.
1. Religionsfrihet är, såsom förut är nämndt, redan
stadgad i regeringsformen genom bestämmelsen, att
konungen ej får tvinga någons samvete och skall
skydda enhvar vid utöfning af dess religion, så
vidt han ej stör samhällets lugn eller åstadkommer
allmän förargelse. Konungen, statsrådet, och lärare i
svenska kyrkan måste bekänna den evangelisk-lutherska,
d. v. s. statskyrkans lära, men till alla andra
befattningar kunna bekännare af annan kristen troslära
äfvensom judar utnämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
