Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Geografi. - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckte Amerika under försöket att på västra vägen
komma till Indien. Från den tiden räknas Amerika
såsom den fjärde världsdelen, under det de gamla
endast kände Europa, Asien och Afrika eller rättare
de till Medelhafvet närmast liggande delarna af
dem. Australien med dess många öar blef först kändt
i förra århundradet. Först i vårt århundrade ha de
inre delarna af de stora fastlanden, i synnerhet
Afrika, blifvit någorlunda fullständigt utforskade,
men ännu återstå ansenliga sträckor kring norra och
framför allt södra polen, där ingen människa ännu
satt sin fot.
Klimat OCh naturalster. Ett lands klimat är varmare
eller kallare, allt eftersom solen där synes stå högre
eller lägre på himlen. Då ekliptikan ej sammanfaller
med ekvatorn, utan på två ställen skär densamma, leder
jordbanans lutning mot solen därtill, att hvarje del
af det bälte af jorden, som ligger inom 23,5° nordlig
och sydlig bredd, någon gång om året har solen lodrätt
öfver sig, medan hvarje del af de områden, som ligga
inom motsvarande afstånd från polerna, en gång om året
har dag och en gång natt hela dygnet om eller längre,
intill dess vid själfva polerna dag och natt räcka
halfva året hvar. Det förstnämnda jordbältet kallas
den varma zonen såsom starkast belyst af solen; de två
sistnämnda mottaga solens strålar i snedaste riktning
och benämnas de kalla zonerna. Mellan polcirklarna och
vändkretsarna utbreda sig på ömse sidor om ekvatorn
de svala eller tempererade zonerna, den norra och
den södra, som med sin jämnare fördelning af värme
och köld, utan Öfvermått af någondera, visat sig
bäst främja det mänskliga odlingsarbetet. Emellertid
aftager värmen icke likformigt efter afståndet från
ekvatorn, utan påverkas dels af landets afstånd
från eller höjd öfver hafvet, dels af de vindar, som
där äro rådande. I närheten af hafvet är motsatsen
mellan sommarens hetta och vinterns kyla mindre
skarp i följd af hafvets inverkan, men tilltager,
ju längre man kommer inåt fastlandet, och så uppstår
skillnad mellan kustklimat och inlandsklimat, af
hvilka det förra är för människan vida sundare och
förmånligare. Klimatet blir svalare, allt eftersom
man stiger högre upp öfver hafvet, och dess fuktighet
ökas eller minskas, allt eftersom de rådande vindarna
blåsa utifrån hafvet eller inifrån land.
Där kölden är stark, uppkomma ödemarker, ständigt
höljda af is och snö. Där fuktigheten ej räcker till,
uppstå öknar, ofta af väldig storlek och lika blottade
på växt- och djurlif som de förra. Öknarna hafva
mellan fruktbara världstrakter bildat en gränsmark,
svårare att öfverstiga än berg och haf och som vållat
större olikhet i naturlifvet mellan norra och södra
Afrika, mellan östra och västra Asien, än som råder
t. ex. mellan Medelhafvets norra och södra strand. Det
organiska lifvets rikedom tilltager dels med värmen,
dels med fuktigheten och är störst i de regniga landen
kring ekvatorn. Ett rikt växtlif är villkoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
