Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Geografi. - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ett rikt djurlif, och endast i de ängder, där
båda äro förenade, har människan från början kunnat
trifvas. Kulturväxter och husdjur af olika slag tyckes
hon först hafva tagit i sin tjänst i slättlanden
kring de stora floderna ofvan norra vändkretsen -
Nilen och Eufrat, Indiens och Kinas strömmar. Där
är landet rikt fruktbart och väl vattnadt af
regnskurar eller öfversvämningar; men naturen gifver
ej människan sina håfvor utan arbete såsom mellan
vändkretsarna eller nekar henne sin mödas lön såsom i
polarlanden. Behofvet af utbyte mellan olika länders
alster har i äldsta tider framkallat "handeln, som
i början mest gick till sjös, då vattnet erbjöd den
enda banade vägen, och som i otrolig grad bidragit
till kulturens höjande, då med utbyte af varor äfven
följde utbyte af idéer. Genom handeln öfverfördes
en mängd nyttiga växter och djur till andra land och
gjordes där inhemska; framför allt har Europa sålunda
från alla jordens delar mottagit värdefulla tillskott
till sitt växt- och djurlif och sedermera fortsatt
att utbreda dem vidare till de nya länder, som de
hvita tagit i besittning. Men mineralrikets alster,
som måste sökas i det land, där de voro inhemska,
ha kanske ännu mäktigare bidragit att främja den
materiella och andliga samfärdseln folken emellan. Af
dem voro koksaltet och bärnstenen tidigt eftersökta
på långa afstånd. Bland metallerna voro guldet och
kopparn med dess blandning, bronsen, långt tidigare
kända än silfret, järnet och det senares förädling
i stålet. Innan människan upptäckt järnet, använde
hon redskap af brons och dessförinnan af sten och
ben; därför räknas en stenålder, en bronsålder
och en järnålder i de flesta land hafva föregått
den egentliga historiens början, l våra dagar har
stenkolet fått en ofantlig betydelse såsom drifkraft
för ångmaskiner.
Människans ursprung är ännu ej till fullo utredt;
dock har hon sannolikt framgått ur närmast besläktade,
nu länge sedan utdöda lifsformer på samma sätt som
alla andra slag af varelser, genom de bäst utrustade
individernas småningom, men oaflåtligt fortgående
seger i kampen för tillvaron samt därigenom, att
deras öfverlägsna egenskaper gått i arf på afkomman
och i tidernas längd alltmera förbättrats. Människan
kan icke, såsom ofta påstås, härstamma från aporna,
men väl antagligen från en med dem besläktad djurart,
som under oräknade årtusenden höjt sig öfver sitt
släkte, till dess det andliga lifvet fram trädt,
i början dunkelt, småningom allt klarare och mera
medvetet. Hvar detta skett är osäkert, sannolikast
i någon af de delar af jorden, där människolika
apor ännu finnas, alltså i mellersta Afrika eller
sydligaste Asien med dess öar. Hittills ha dock
de ’äldsta tydliga spåren af människans tillvaro
träffats i Europa. Att människorna uppkommit på
ett enda ställe och icke på skilda delar af jorden,
utan inbördes släktskap, hålles af de flesta och mest
ansedda vetenskapsmän för troligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
