Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
östra, Skanör och Falsterbo på sydvästra kusten,
den sistnämnda i medeltiden ansenlig, numera
Sveriges minsta stad med ej fullt 400 inv. Skåne
delas i Malmöhus län, den sydvästra och mindre, men
långt folk-rikare delen med landshöfding i Malmö,
och Kristianstads län, den nordöstra och större,
men glesare bebyggda delen med landshöfding i
Kristianstad, samt hör i sin helhet till Lunds
stift. Liksom Skåne är den tätast befolkade delen
af Skandinavien (hvilket namn i själfva verket är en
latinsk förvrängning af ordet Skåne), utgör det äfven
dess ojämförligt tidigast bebyggda landskap. Dess
rika fruktbarhet och dess nära läge till de danska
öarna och fastlandet lockade till tidiga och täta
inflyttningar, som lämnat märkliga spår efter sig i en
mängd grafbyggnader från sten- och bronsåldern. Genom
sitt läge har det alltid varit den del af vår halfö,
som först och närmast påverkats af rörelserna från
Europas fastland. Efter att någon tid ha utgjort
ett eget rike blef det förenadt med Danmark, hvarmed
det öfver Öresund stod i vida närmare och lifligare
beröring än med det egentliga Sverige, från hvilket
det var afstängdt genom det småländska höglandets täta
skogar. Med Skåne delade grannlandskapen Halland och
Bleking samt ön Bornholm gemensamma öden. Med ett kort
afbrott på 1300-talet, då de gåfvo sig under Sverige,
förblefvo dessa landskap i förening med Danmark ända
till freden i Roeskilde 1658, då de afträddes till
Sverige. Bornholm återföll redan 1660 till Danmark,
men de öfriga landskapen hafva alltsedan dess utgjort
en oskiljaktig beståndsdel af det svenska riket.
I nordväst från Skåne sträcker sig det långsmala
Halland utmed Kattegatt. Från gränsen mot Småland
och Västergötland, där skogklädda höjder omväxla
med kala ljunghedar, sluttar landet ned mot
hafvet, där bygden är mera öppen och särdeles i
södra delen föga mindre fruktbar än Skåne. Från
Småland komma den betydliga Lagan samt Nissan,
från Västergötland Ätran och Viskan, hvilka åar alla
utfalla i Kattegatt. De innehålla rika laxfisken, den
s. k. halmstadslaxen, och fisket är jämte jordbruket
en viktig näringsgren. Största staden är Halmstad vid
Nissan, mindre äro Laholm vid Lagan, Falkenberg vid
Ätran, badorten Varberg, med en af västra Sveriges
yppersta hamnar, och det lilla Kongsbacka. Landskapet
utgör Hallands län med landshöfding i Halmstad och
hör till Göteborgs stift. Tidigt befolkadt, sannolikt
med anledning af de rika laxfiskena, var det mot
hednatidens slut en vikingabygd och har sedan dess
varit föremål och skådeplats för många strider mellan
Sverige och Danmark, intill dess det genom freden i
Brömsebro och ytterligare genom freden i Roeskilde
blef varaktigt förenadt med det svenska riket.
Västergötland är både till storlek och folkmängd
det mest betydande af det egentliga Sveriges gamla
landskap, då Småland ej räknas såsom ett historiskt
helt. Landskapets hufvudbygd utbreder sig mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
