Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
väg att öfvergå till stad. Landskapet hör till
Västernorrlands län, med landshöfding i Hernösand,
utom nordligaste delen, som lyder under Västerbottens
län, samt räknas i sin helhet till Hernösands
stift. Det utgjorde i forntiden nordligaste delen af
Helsingland och sannolikt äfven af det gamla svenska
riket samt har i nyare tid flere gånger varit hemsökt
af ryssarnes härjningar.
Längst i norr vid kusten utbreder sig ända till
finska gränsen det vidsträckta Västerbotten, hvartill
Norrbotten vanligen plägar räknas. Tillsammans
bilda de det största af ^iet egentliga Sveriges
landskap. Utanför dess sydligaste del afsmalnar
Bottenhafvet till den s. k. Hvarken, öfver hvars
is man under stränga vintrar färdas till Finland,
och bildar i norr därom i själfva verket en hafsvik
för sig, hvars gamla namn Norrbotten numera gått
öfver till en del af landet däromkring. Kustlandet
är jämnare och slätare än söder ut och vattnas af
de väldiga älfvarna Ume-, Skellefte-, Pite-, Lule-,
Kalix- och gränsfloden Torneälf. Jordmånen är ganska
god och blir allt bättre, ju längre man kommer
mot norr, men nattfroster skada ofta jordbruket,
som ej skötes med synnerlig omsorg, under det
skogsafverkningen äfven här är betydande. Landet är
ännu glest bebyggdt med mycket stora församlingar och
få skolor, hvadan det hör till de delar af Sverige,
där befolkningen står lägst i kunskaper. Nordligaste
delen är mestadels bebyggd af finnar, och den lilla
Sangisån mellan Kalix- och Torneälfvar bildar en
ganska skarp gräns mellan den svenska och den finska
folkstammen. Vid eller i närheten af älfvarnas utlopp
ligga städerna Urntå, Skellefteå, Piteå, Luleå och
Haparanda, alla af föga betydenhet, men med icke
ringa handel, företrädesvis med trävaror. Luleå
torde få stor betydenhet efter fullbordandet af
den järnväg, som förbi Lapplands gruffält är under
anläggning till norska kusten. Det lilla Haparanda,
Sveriges nordligaste stad, vid Torneälf, är beläget
invid finska gränsen i närheten af det till Ryssland
af-trädda Torneå. Landskapet är deladt mellan
Västerbottens län i söder med landshöfding i Umeå och
Norrbottens län i norr med landshöfding i Luleå7 samt
hör till Hernösands stift. Norrbottens län med sina
lappmarker utgör till ytvidden nära en fjärdedel af
hela Sveriges rike och är större än så väl Svealand
som Götaland. Västerbotten bildar den svenska stammens
yttersta utbygd i Norden, med svensk befolkning
redan långt upp i hednatiden, och räknades äldst,
liksom det midt emot belägna Österbotten, till det
vidsträckta område, som fått namnet Kvenland. Först
under medeltiden, särdeles under folkungarne, blef
det tätare be-folkadt och har i nyare tiden upprepade
gånger varit utsatt för ryska anfall.
Innanför Västerbottens kustland sträcka sig
Lapplands ofantliga
Öde landvidder upp emot fjällen och från Jämtland
norr ut till finska
. gränsen. På fjällryggen upprinna Ångermanälfven
och de stora väster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
