Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Ryska väldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
ugriska stammen, sona är besläktadt med ungrarne,
lapparne och en mängd folkstammar i Ryssland och
Sibirien. De kalla sitt land Suomi (kärrland) och
sig själfva suomalaiset. Den återstående sjundedelen
består af svenskar, som mest bo i städerna samt
utefter södra och nordvästra kusten och på de åländska
öarna och som intill senare tider utgjort kärnan i
landets bildade befolkning. Dessutom finnas ryssar,
mest krigsfolk och ämbetsmän, samt några tusen lappar
längst i norr. Religionen är luthersk med svensk
kyrkoförfattning, men den grekisk-katolska läran
omfattas af ’ryssarne och den finska befolkningen i
sydöstligaste delen.
Långt fore Kristi födelse, kanske sedan mer än tre
tusen år tillbaka, hafva svenskar bott på landets
kuster. Invandringen har sannolikt gått öfver
de åländska öarna, och den svenska befolkningen
synes fordom innehaft ett ej obetydligt större
område än nu, under det lappar kringströfvat i de
återstående delarna. Först under senare hälften
af vår tideräknings första årtusende torde deras
stamfränder, de egentliga finnarne från sina
äldre, Östligare boningsplatser dragit sig till
Finland och småningom utbredt sig mellan dess
många sjöar, i det de undanträngt den glesa, äldre
befolkningen. Sannolikt ha större eller mindre delar
af Finland redan under hednatiden stått i beroende
af Sverige, men det är först efter 1150, sedan detta
rike blifvit fullständigt kristnadt, som Finland
efter hand helt och hållet inf örlif vas med det
svenska väldet och kristendomen där införes. Minnen
af den finska hedendomen fortlefva dock ännu i en
storartad folkdiktning, hvars skönaste alster är
den diktkrets, som fått namn af Kalevala. Sedan
svenskarne misslyckats i sina försök att bemäktiga
sig Nevas mynning, ordnades gränsen mot Ryssland 1323
så, att Ladogas norra strand förblef under ryskt
välde. Ständiga gränsfejder med vilda härjningståg
å ömse sidor fortfore dock med få afbrott att rasa
mellan finnar och ryssar. Sedan Ryssland mot slutet af
14uO-talet åter förenats till ett rike, an-togo dessa
strider en allvarsam och för den svenska odlingen i
Finland farlig karaktär. Landet fortfor emellertid
att dela öden med Sverige och anslöt sig jämte detta
till reformationen. Svenskarne ha aldrig behandlat
Finland såsom ett eröfradt land, utan städse aktat
det såsom en med de öfriga jämlik beståndsdel af
det svenska riket. Sedan det svenska östersjöväldet
blifvit grundadt genom Estlands inf örlif vande,
fråntog Gustaf Adolf ryssarne 1617 landet vid Nevas
mynning och norrom Ladoga, hvilket senare under
namn af Keksholms län lades till Finland. Ryssarne
kunde dock ej länge finna sig i att vara utestängda
f rån. Östers j ön, och den så kallade stora ofreden
under Karl XII: s tid, hvarunder Finland hemsöktes
med förfärlig ödeläggelse, slöts med att Sverige 1721
måste afstå till Ryssland, ej blott landet söder om
Finska viken, utan äfven sydöstra Finland. Ett nytt
olyckligt krig ledde 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
