Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Storbritannien med Irland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
inbördes själfhjälp och samverkan i hög grad
förbättrat sin ställning. I bjärt motsats till
engelsmännen och skottarne stå Irländarne, hvilka
genom oförmåga att sköta sig själfva ej mindre
än genom sina herrars förtryck nedsjunkit till en
ytterlig grad af fattigdom och elände.
Folkmängden uppgår i det europeiska moderlandet till
öfver 37 mill. på en yta af mer än 3,100 Qnymil,
men stiger i dess besittningar på andra sidan
världshafvet till inemot 300 mill., af hvilka det
indiska kejsardömet ensamt inrymmer den ojämförligt
största delen. Den härskande stammen är engelsmännnen,
till hvilka skottarne i låglandet nära ansluta sig. De
äro ett folk af den germaniska stammen, hvilket genom
sin viljekraft och sin förmåga af ihärdigt arbete
ej mindre än genom sin frihetskärlek och allmänanda
tillkämpat sig ett af de främsta rummen bland jordens
kulturfolk. Liksom det politiska lifvet har äfven
den kommunala själfstyrelsen nått en hög utbildning;
men engelsmannen, som aldrig tål några ingrepp i
sina urgamla friheter, böjer sig dock villigt inför
bördens företräden. Adeln är ännu mycket mäktig och
äger den ojämförligt största delen af landets jord,
men har också mer än i de flesta andra land förstått
att bevara folkets aktning genom att göra ett värdigt
bruk af sin ställning. Engelsmännen i mycket olika äro
de återstoder af t den gamla keltiska befolkningen,
som ännu lefva kvar i rikets aflägsnare delar. Till
den keltiska stammens sydliga eller kymriska gren
hör befolkningen i höglandet Wales i västra England,
till den nordliga elle,r gaeliska höra högskottarne
i nordvästra Skotland och irländarne på Irland,
hvilka dock till största delen antagit engelska
språket. Engelsmännen och deras skotska f ränder äro
protestanter. I enlighet med sin förkärlek för gamla
nedärfda bruk på alla områden hafva engelsmännen i den
biskopliga högkyrkan på ett egendomligt sätt förbundit
protestantisk reformert tro med romerskkatolska
kyrkobruk. Alltifrån början mötte dock denna förening
starkt motstånd, och ifrarne för en kyrkoförfattning
på demokratisk grund blefvo i Skotland rådande
under namn af presbyterianer. Sedermera ha en
stor mängd sekter (kväkare, metodister, baptister
m. fi.) utbildat sig, hvilkas anhängare snart äro lika
talrika som högkyrkans egna bekännare, och äfven i
Skotland hafva presbyterianerna söndrat sig i skarpt
åtskilda partier. Waleserna äro mest baptister, men
de gaeliska högskottarne och irländarne hänga troget
fast vid den romersk-katolska bekännelsen och hafva
för dess skull ända intill vårt århundrades början
tåligt uthärdat mången förföljelse. Folkbildningen
står på Irland otroligt lågt, och detsamma är delvis
äfven fallet bland arbetarne i England och Skotland,
där man dock numera af alla krafter lägger sig vinn
om dess höjande. Den högre bildningen har af ålder
främjats genom de från medeltiden härstammande
universiteten i Oxford och Cambridge, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
