Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
sig påvisas, ännu icke vara tal om en världshistoria
i egentlig mening, utan endast om de skilda stats-
och folkgruppernas framträdande hvar för sig.
Den äldsta folkstam, som sålunda dyker upp ur sagans
dunkel, är den turaniska. Redan tre eller fyra
tusen år före Kristus hafva folk, mer eller mindre
närsläktade med vår tids turkar, finnar m. fl.,
härskat på slätterna kring Eufrat och Tigris, där
väldena Sumer och Akkad bevarat deras namn; och
fränder till dem synas i den aflägsna östern lagt
första grunden till Kinas mångtusenåriga odling. På
bägge ställena har emellertid detta föga kända
urtidsfolk dukat under för eller smält samman med
landets egentliga inbyggare, men dock ej utan att
för framtiden lämna mycket varaktiga spår efter sig.
Måhända samtidigt med dem framträdde den första
af de tre stora hufvudstammar, som sedermera nästan
uteslutande behärskat den historiska skådebanan. Dessa
tre stammar, vanligen kallade medelhafsfolken,
äro den hamitiska, den semitiska och den ariska, -
samtliga utmärkta genom jämförelsevis ljus hudfärg,
rik begåfning och högt utbildade språk, som sannolikt
stå i någon aflägsen släktskap med hvarandra. Bland de
hamitiska folken har egentligen blott ett enda vunnit
sig ett rum i historien, nämligen det egyptiska. Men
så är ock detta folk så mycket märkligare, i ty att
nästan all odlings begynnelse tidigast låter sig
spåras i Egypten. Landets naturliga rikedom har från
urminnes tider lockat dugande folkstammar hit från
olika håll, och ur deras blandning har det märkvärdiga
folk utgått, som tidigt lärde att begagna sig af
Nil-flodens årliga, med förvånande regelbundenhet
återkommande öfversvämningar för att ersätta bristen
på regn och aflocka den feta jordmånen de yppigaste
skördar. Men detta lät sig ej göra utan ett nät af
dammar och kanaler, anlagdt efter storartad måttstock
öfver hela det område, dit Nilens flöden nå, eller så
långt upp från mynningen, som floden är segelbar. I
sin ordning kunde dessa vattenbyggnader ej komma
till stånd utan enig samverkan från en större mängd
af folket i förening med ett vaket aktgifvande på
den omgifvande naturen. Så fortgick liksom af sig
själf folkets uppfostran till allt större insikt på
samma gång som den sammanslutning af mindre samhällen
till större, hvilken öfver allt på jorden främjas af
gemensamhet i intressen.
Redan vid 4,000 år fore Kristus torde denna
sammanslutning hunnit så långt, att hela Egypten från
Medelhafvet till den nedersta Nilforsen varit samladt
till ett enda rike, och man vill veta, att dess förste
konung burit namnet Menes. Grenom årtusenden fortgick
sedermera en allt starkare uppblomstring. Öfver Röda
hafvet stod Egypten i handelsgemenskap med kryddlanden
i Sydarabien och kanske ännu längre bort; uppför
Nilen stod det än i fredlig, än i fientlig beröring
med det inre Afrika, dit dess eröfrande konungar
tidtals gjorde härjande krigståg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
