Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
en af de främsta platserna i det västasiatiska
statssystemet och segerrikt värnade dess maktställning
så väl mot skytiska barbarer som mot det lydiska riket
i mindre Asien, hvars härskare ville med mederna dela
det assyriska rofvet. Efter ett stort fältslag dem
emellan fingo lyderna nöja sig med den i Svarta hafvet
utfallande floden Halys (nu Kisil Irmak) såsom gräns
i öster. Detta slag afbröts af en solförmörkelse,
som blifvit beräknad af den grekiske vise Thales och
sannolikt infallit år 585 f. Kr., och med hjälp af
detta datum låta sig närliggande händelser till tiden
någorlunda säkert bestämmas.
Med mederna inträder en ny och märkelig folkstam
på historiens skådebana. Det är den ariska stammen,
som alltifrån denna tid intagit det främsta rummet
bland jordens folk. Osäkert är ännu, om denna stam
haft sitt äldsta hemvist i Asien eller mellersta
Europa; men före sitt uppträdande i historien
har den genomlefvat långa tidrymder under ett
enkelt, patriarkaliskt samhällsskick, styrd af sina
stamhöfdingar och tillbedjande dels förfädrens andar,
dels naturgudar, som tänktes härska öfver solen,
åskan o. s. v. och föra en evig kamp med mörkrets
och ondskans makter. Under denna tid ha arierna
utbredt sig öfver ofantliga landvidder. I Europa
innehade de redan allt land utom nordöstra Ryssland,
norra Skandinavien och en del af Spanska halfön. I
Asien rådde de öfver stora sträckor af Mindre Asien,
Persien och Indien. På detta väldiga område skilde de
sig snart från hvarandra, bildade en mängd stammar
och utvecklade sig i högst olika riktningar. J)e
asiatiska arierna hade länge bott i slättlandet
sydöst om Kaspiska hafvet, innan en del af dem
(troligen vid 1300 f. Kr.) drog nedåt Indien, medan
andra utbredde sig öfver Persien, där de kommo i nära
beröring med Eufratdalens riken och af deras kultur
togo ett mycket starkt intryck, som låter sig spåras
både i deras religion och samfundslif.
Bland dessa ariska folk framträdde bredvid mederna
snart äfven perserna. De bodde söder om de förre och
öster om Babylonien i det urgamla riket Elam, som
de torde erhållit i förläning vid dess eröfring af
Assurbanipal och där de styrdes af sina lydkonungar
af akemenidernas berömda ätt, först under assyrisk,
sedan under medisk öfverhöghet. En af dessa konungar
var Kyros (omkr. 560-529 f. Kr.), om hvars födelse
och underbara öden många sagor förtäljas. Vid år 550
f. Kr. förstod han att befria sitt folk, störta den
siste mediske konungen Astyages, hvars dotterson han
skall ha varit, och förena både m eder och perser
under sitt välde. I spetsen för denna fruktansvärda
makt och själf utrustad med öfverlägsna egenskaper,
blef han snart farlig för alla sina grannar. Lydiens
konung Kroisos (Croesus) hade genom guldfynd i hans
land vunnit rikedomar, som gjort hans namn till ett
ordspråk, och med deras hjälp lagt hela Mindre Asien
under sig; men då han vågade angripa Kyros, förlorade
han i ett enda fältslag (546 f. Kr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
