Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
babyloniska eller kaldeiska språket fortfor att vara
riksspråk för de västra landskapen, återvann dock
Babylon efter det kufvade upproret aldrig mer sitt
förra anseende. Det är ock från denna tid, som den
persiska #ew/-religionen eller zoroaster-Vårsm vinner
sin egendomliga utbildning, där de många afgudarne
vika för en enda gud, liksom de många smårikena på
jorden måste böja sig under en storkonung, och där
denne gud i spetsen för änglaskaror, hvilkas indelning
och rangordning gifva en trogen bild af en persisk
konungs hof stat, kämpar mot sin evige fiende, det
ondas härskare.
Västasiens gamla riken hade alla gått under, och
all deras makt var nu samlad i en hand hos Persiens
storkonung. Det är därför nu som Dareios, sedan han
ordnat sitt stora rike, vill föra det in på nya banor
och vänder sin håg till nya eröfringar. Först för
han sina vapen åt öster, och vid floden Indus (Sind)
mötas den ariska stammens båda asiatiska grenar. Långt
ned åt Grangesfloden och djupt in åt Dekan hade redan
de indiska arierna framträngt och i vedas’ böcker
bevarat sina heliga sånger. Men i mån som de utbredde
sig och blandade sig med de mörka infödingarne eller
smälte bort under det heta klimatet, blef deras
ursprungliga enkla och rena gudatro tillsatt med
en mängd vidunderligheter. Indras dyrkan fick vika
för Brahmas, och det gamla fornariska ättesamhället
ersattes af kastväsendet med sin ytterligt skarpa
skillnad mellan olika samhällslager. I högstämda
kväden besjöngo skalderna de ariska hjältarnes kamp
mot infödingarne och med hvarandra; men under alla
dessa strider mäktade Indiens folk aldrig samla sig
till ett helt. En tid före persernas ankomst, troligen
mellan 600 och 550 f. Kr., uppstod ur striden mellan
filosofiska skolor och religiösa sekter buddhaismens
ädla och upphöjda, men tröstlösa och lefnadströtta
religion, som i förintelse och evig dvala tror sig
se enda räddningen undan tillvarons elände, men i
inbördes bistånd och kärlek söker lindra dess nöd
och för första gången i folkens tillvaro förkunnar
läran om hela mänsklighetens broderskap.
I stället för att genom Indiens eröfring samla österns
arier till ett enda helt inslog Dareios snart en
annan väg, som skulle blifva ödesdiger för hans
eget rike och för mänsklighetens hela framtid. I
norr hotades riket ännu alltid af skyternas half
vilda krigarstammar, och Dareios beslöt förekomma
ett möjligen hotande nytt anfall genom ett väldigt
härtåg, som skulle injaga skräck hos dem. Han gick
med en ofantlig här öfver Hellesponten till Europa
och vidare öfver Donau samt fördjupade sig i de
vida slätter, som bilda det nuvarande Eumänien och
sydvästligaste Kyssland, allt under det skyterna utan
motstånd ideligen drogo sig tillbaka och, liksom
ryssarne i senare tider, härjade sitt eget land,
så att den väldiga hären intet kunde uträtta. Med
stora förluster måste Dareios omsider vända, om,
men han hade dock vunnit sitt hufvudsyfte att injaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
