Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
son Karl Martel, som genom den förut nämnda segern
öfver araberna och det anseende, den gaf honom
såsom kristenhetens räddare, i hög grad befäst sin
och ättens makt. Hans son, Pipin den lille fann
tiden vara inne att låta den, som var konung till
gagnet, äfven blifva det till namnet. Så aflöstes
den fordom så stolta merovingiska konungaätten 752 af
den karolingiska. Pipin förstod att gifva religionens
helgd åt sitt konungadöme genom att mottaga kronan af
den romerske påfven, och till gengäld försvarade han
denne mot longobarderna och gaf honom i förläning
det land i Italien, som de kort förut frånryckt
byzantinerna, men som Pipin nu i sin ordning tog
ifrån dem. Därmed var grunden lagd till kyrkostaten
och påfvens världsliga makt (755).
Pipiris son, Karl den store (768-814), lyfte det
frankiska riket till dess största höjd och gjorde
det genom sina segrar och sin visa styrelse till den
härskande makten i hela västerlandet. Åt alla sidor
utvidgade häri sitt rike. I söder eröfrade han 774
det longobardiska riket i Italien och insatte dess
siste konung i ett kloster. I Öster krossade han
återstoden af den förr så fruktansvärda avariska
makten i Ungern. I sydväst begagnade han sig af inre
strider mellan araberna för att inbryta i Spanien
och lägga under sig landet till Ebrofloden (Spanska
Mark), men led på återvägen ett svårt nederlag, och
i stället för att såsom den troshjälte, folksagan
och medeltidsdikten i honom velat se, samla alla
västerlandets krafter i en kamp mot morerna använde
han största delen af sin regering att kufva en
germanisk broderstam. I nordöst hade de tappra,
men ännu hedniska sachsarne gjort sig besvärliga
genom sina rof tåg, men blefvo efter 772 genom ett
långvarigt, förödande krig besegrade och med våld
kristnade. I deras ställe fick riket nya hedniska
grannar i de bortom dem boende slaverna och danskarne,
hvilka senare i de börjande vikingatågen togo blodig
hämd för sach-sarnes undergång. I det inre sökte
Karl den store främja folkets upplysning och hägna
vetenskaplig odling, så långt detta på hans tid var
möjligt. Som regent framstår han i det hela snarare
som fullbordare af ett gammalt tidehvarf än som
vågbrytare för ett nytt. Kronan på hans verk sattes,
då han juldagen 800 i Kom lät påfven kröna sig till
romersk kejsare, hvarmed det västerländska kejsardömet
var återställdt under en germanisk härskare, som
förenade nästan alla det västra fastlandets kristna
under sitt välde.
Med romerska kejsardömets återställande börjar
medeltidens^rec^e tidskifte. Men knappast grundadt
hotades Karl den stores rike af undergång. Omedelbart
efter hans död 814 började det hemsökas af de
germaniska rikenas förbannelse, släktfejderna, på
samma gång härskarätten syntes hemfallen åt samma
ohjälpliga förslappning, som beredt merovingernas
undergång. Bedan Karls son, Ludvig den fromme ^814-»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
