Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zariska och storbulgariska rikena vid Volga, af hvilka
det förra tidigt nått en ganska hög kultur och det
senares köpmän öfver Perm (däraf sagans Bjarmaland)
inötte norrmännen vid Hvita hafvet och öfver Ural
torde uppsökt Sibirien. Då handelsvägen öfver
limen blef af vikt, hade slaverna från öfre Dnjepr
framträngt dit, och omkring Novgorod synes ett förbund
växt upp mellan slaviska och finska stammar, sannolikt
under ledning af svenska vikingar. 865 äro de senare
herrar i den gamla staden Kiev och våga därifrån ett
angrepp på Konstantinopel. Omkring en mansålder senare
(enligt sagan dock redan 862) uppstod det egentliga
fornryska riket eller Gårdarike, då svenske varjager
eller väringar, kanske tillkallade under inre strider
af förut där boende landsmän, från Novgorod togo
väldet öfver både slaver och finnar. Under Rurik
och hans efterföljare grundade de ett rike, som
snart omfattade nästan hela det europeiska Ryssland,
medan dess flottor härskade på Svarta och Kaspiska
hafven samt under Olog (vid 907) och Igor (941)
voro nära att eröfra Konstantinopel. Här skulle
nu en fruktansvärd stormakt uppstått, oni ej riket
splittrats genom ständiga delningar och däraf vållade
inre strider, och för byzantinska riket upphörde det
att vara farligt, sedan Vladimir, kallad den store,
vid 987 blifvit kristen och förmäld med kejsarens
syster. Från de svenska krigare eller väringar, som
talrikt deltagit i rikets alla strider, men slutligen
blefvo besvärliga, förstod Vladimir att göra sig fri
genom att sända dem till kejsaren i Konstantinopel
(Miklagård), i hvars lif vakt de därpå länge bildade
kärntruppen. Ända till Persien hade redan på 900-talet
äfventyrliga vikingahärar framträngt.
Medan den nordiska vandringen sålunda famnade hela
Europa, kommo nordmännen att lämna betydande insatser
i dess kulturlif. Rid-darväsendet, hvars bragder
fylla följande tider med sitt lof, var intet annat
än ett kristnadt vikingalif, ytterligare förädladt
genom beröringen med araber och byzantiner. Midt under
vikingatågens härjningar sökte västerlandet att genom
kristendomen eröfra vikingarnes eget hemland. Munken
Ansgarii mission i Danmark (efter 826) och Sverige
(efter 829) slog väl inga djupare rötter; men efter
midten af 9004alet började lärans predikande med
nytt lif, dels från England, dels under ledning af
ärke-biskoparne i Bremen. Kort efter år 1000 äro
nordens tre konungar kristna; och mot århundradets
slut föll med Upsala tempels förstöring hedendomens
sista bålverk i Norden. Men efter 874 hade norrmän
upptäckt och befolkat ön Island i Västerhafvet,
hvarifrån djärfva sjöfarande omkring år 1000 uppnådde
Grönland och själfva Amerikas östkust (Vinland), dock
utan en aning om storheten af den upptäckt de gjort;
och isländska skalder och lärda ha upptecknat minnena
i sång och saga från nordens hedniska storhetstid
och därmed räddat dem åt eftervärlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
