Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
sarne förstodo ej blott nu som förr att omspinna
österlandet med sin statskonsts fina nät, att göra
sina fienders fiender till sina vänner och att mot
farliga grannar reta ännu farligare motståndare. Den
macedo-niska ättens väldiga härskare, framför alla
Basilius I (867-886) och Basilius II (976-1025)
förstodo äfven att med vapen i hand öka rikets makt,
till dess det äter nådde från Donau till Eufrat. Från
islams försvagade kalifer återtogo de Mindre Asien och
framträngde segerrikt långt nfcd i Syrien. I norr hade
bulgar’erna, en finsk stam, som redan ägde ett mäktigt
rike vid Yolga, i slutet af sjunde århundradet brutit
in öfver Donau och småningom sammansmält med slaverna
samt i förening med dem stiftat ett bulgariskt rike,,
som tidtals var mäktigare än det byzantinska och äfven
efter sin omvändelse till kristendomen i slutet af
800-talet ofta hotade detta med undergång. Omkring
970 bröts likväl dess makt med hjälp af ryssarne
under Sviatoslav; och 1018 tillintetgjorde Basilius
II efter en med ohygglig grymhet förd kamp den sista
återstoden däraf. Efter hans ätts utgång försvagades
riket och hotades af normander i väster och turkar i
Öster; men Konstantinopel förblef alltjämt ett lysande
hufvudsäte för världshandel och byzantinsk bildning.
Kalifatet blomstrade ännu under Al Mamun,
Harun-al-Raschids son (till 833); men sedan drabbades
dess härskare af det öde, som månggiftet oundvikligt
medför åt österlandets regentätter - att förvekligas
under haremslif och palatsränker. Snart voro kalif
erna för svaga att hålla sitt ofantliga rike samman;
och del efter del affoll för att bilda en själfständig
stat. Det moriska Spanien hade, redan då abbasiderna
blefvo kalifatets herrar, skilt sig därifrån, då
ommijaden Abderrahman vid 759 där lyckats upprätta ett
eget kalifat med Cordova till hufvudstad. Under honom
och hans utmärkta efterföljare nådde det en rent af
sagolik blomstring och rikedom, men sönderföll efter
1000 i smärre stater under striden med de små kristna
riken, som börjat bilda sig i halföns norra del. Denna
söndring försvagade dock icke den moriska kulturen,
som fortfor att stå som ett under för samtiden, och
från de moriska högskolorna började österländsk lärdom
att sprida sitt ljus öfver Europa. På Afrikas nordkust
uppstod efter hand det ena riket efter det andra,
och framför allt blomstrade fatimidernas schiitiska
kalifat i Egypten (efter 970). Schiiterna grundade
sin tro på koran allena, medan sunniterna därtill
byggde på arf sägner; och under deras lärokif, som
ingalunda gaf de kristnas efter, frodades yppigt
sektväsendet. Hos perserna fick schiiterna lära en
nationell prägel, i hvilken den fornper-siska andan
lefde upp på nytt. Därtill bidrog ej minst Ferdusi,
diktaren af Schahname, persernas väldiga folkepos,
som värdigt sluter sig till den stolta raden af ariska
hjältedikter. Ferdusi lefde liksom Avicenna, med
hvilken österlandets vetenskap nådde sin högsta blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
