- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:218

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

från Bulgarien utbredda läror, i hvilka frisinne och
fanatism, praktiskt förstånd och ursinnigt svärmeri på
ett förunderligt sätt smälta samman, hade de senare i
södra Frankrike nått en sådan betydenhet, att påfven
Innocentius III (1198-1216) ansåg sig böra utlysa
ett korståg mot dem. Striden blef lång och hård; den
fördes under flere krig under gräsliga förödelser
och med all den grymhet, som endast troshatet kan
åstadkomma. Den utvecklade sig äfven till en nationell
kamp mellan norra och södra Frankrike och slutade
med det senares fullständiga undertryckande.

Under all denna troskamp stod påfvedömet på höjden
af sin makt. Stridens religiösa art lade med en viss
nödvändighet dess högsta ledning i påfvarnes händer;
och då den lät den västerländska kristenheten
känna sig som en enhet, kunde ock kristenhetens
öfverhufvud med en järnhård, aldrig svikande
följdriktighet fullfölja och i stor utsträckning
genomföra sina anspråk på världsvälde. Framför alla
påfvar utmärker sig Innocentius III för storheten
och vidden af sina planer och djärf-heten i deras
utförande. I hans hand låg ej blott med oinskränkt
makt kyrkans högsta ledning, utan han förstod äfven
afgöra öfver kejsarval, tvinga konungar att hylla
sig som länsherre och förmå folken att samla sina
krafter till väldiga korståg. Hans försök att upphäfva
sig till skiljedomare i alla strider mellan kristna
stater och sålunda låta den gudsfred, hvarmed kyrkan
under föregående tider lyckats bereda något lugn åt
de fredliga yrkena, växa ut till en världsfred inom
kristenhetens område var dock alltför omfattande och
stridande mot tidslynnet att ens närmelsevis låta
sig genomföras.

Naturligt var att påfvemaktens kraf skulle möta
motstånd hos de världsliga furstarn e och främst hos
kejsarne. Genom hela denna tidsålder fortgår därför
kampen mellan påfve och kejsare, mellan den andliga
och den världsliga maktens högste innehafvare. Om
tiden var den katolska kyrkans storhetstid, då ej
blott dess yttre makt, utan dess inre troslif växte
till såsom aldrig tillförne och den religiösa känslan
gaf sig uttryck i dessa stolta gotiska kyrkobyggnader,
som än i dag slå eftervärlden med häpnad och undran -
så såg den ock kejsardömet under väldiga härskare
för sista gången lyfta sig till storhetens höjder
för att sedan åter sänkas ned i förödmjukelsens
djup. Efter hvarandra hade sachsiska och frankiska
kejsare försökt att samla Tysklands folk till ett
enigt helt; men sedan den frankiska, ätten 1125
utgått, föll denna uppgift efter en kort mellantid
till en tredje af de tyska hufvudstammarna, i det år
1137 schwabiska hertigar af Hohenstaufens ätt bestego
kejsartronen. Denna ätt var bestämd att blifva den
mest lysande, men äfven den mest olyckliga, som burit
den kejserliga kronan. G-enom dess regering löper
den fruktansvärda kampen med påfvarne. Efter en tid
af lugn under Konrad III följde den väldige Fredrik
bar-barossa (rödskägg), som under sin långa regering
(1152-1190) med oböj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0822.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free