Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
nästan oförmärkt ned från sin stormaktsställning,
under det England, som efter lång och mödosam kamp
tryggat sin inre frihet, tog i arf dess herradöme på
hafven. Under det adertonde århundradet beredde sig
det ur Brandenburg uppväxta konungariket Preussen att
intaga sin framtida ställning såsom Tysklands samlande
och ledande makt, och i östra Europa höjde sig det
h älf barbariska Kyssland under snillrika re-genters
ledning till en europeisk stormakts ställning, under
det Turkiet hemföll åt det oundvikliga förfall, som
alltifrån forntiden med orubblig visshet drabbat alla
asiatiska eröfrarestater.
I Frankrike hade konung Ludvig XIILs svaghet och den
långa förmyndarestyrelsen för hans son Ludvig XIV,
som vid fem års ålder besteg tronen och innehade
den från 1643 ända till 1715, icke, såsom man kunnat
vänta, ledt till konungamaktens försvagande. Fastmera
stärktes den i hög grad genom den kloka och kraftiga
styrelse, hvarigenom Richelieu (till 1642) och Mazarin
(till 1661) höjde Frankrike till första platsen i
Europa och bröto den sista återstoden af den feodala
aristokratiens makt. Ungdomskraftig och ärelysten
trädde Ludvig såsom allsmäktig envåldsherre i spetsen
för Europas mäktigaste stat. Hans styrelsegrundsatser
funno uttryck i det bevingade ordet: »staten, det är
jag» - hvilket väl teoretiskt innebar, att konungens
person och intresse borde helt uppgå i statens,
men i praktiken blott alltför ofta kom att betyda,
att det allmännas intresse fick vika för konungens
enskilda. Denna åsikt förstod han emellertid att
med kraft och skicklighet genomföra i dess yttersta
slutföljder. Snart fanns i Frankrike ingen makt, som
vågade sätta sig upp mot s j älf härskarens vilja,
och efter Roms kejsartid har väl aldrig en så väldig
makt varit samlad i en konungs hand. Själf lade han
med outtröttlig ifver hand vid regent-bestyren och
hade dessutom den ovärderliga förmågan att finna
de yppersta män till sina tjänare och framdraga
dem till rikets högsta värdigheter. Främst bland
dem stod den store finansmannen Colbert (intill
1683), som genom sin snillrika förvaltning i lika
hög grad mångfaldigade statens tillgångar och
folkets välstånd. Han bragte till fulländning det
s. k. merkantilsystemet, som i flere mansåldrar
blef rättesnöret för de flesta europeiska staters
ekonomiska politik. Det gick i hufvudsak ut på att
öka statens rikedom genom att inom dess område samla
största möjliga mängd af metallisk valuta. Till den
ändan borde man af utländingen köpa så litet, men
åt honom sälja så mycket som möjligt, och handel och
industri, som framför andra näringar drogo penningar
in i landet, skulle med naturliga eller konstlade
medel upp-drifvas till största möjliga höjd.
Colberts visa finansförvaltning gaf Ludvig
tillfälle, att i stort omfång utföra sina ärelystna
politiska planer. Dessa vände sig först mot
det alltmera vanmäktiga Spanien, som i
freden i Aachen 1668 måste Enhvar sin egen lärare.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
