Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
hand har aldrig kunnat utrönas. Med hans död
var Sveriges motstånd brutet, och det sjönk
maktlöst tillsammans, under det roflystna grannar
sletos om återstoden af eröfringarna från dess
stormaktsdagar. Ryssland tog i freden i Nystad 1721
Livland, Estland, Ingermanland och sydöstra Finland,
under det Preussen fick halfva Pommern, Hannover fick
Bremen och Danmark förjagade hertigen af Holstein och
inför-lifvade hans land. De skånska landskapen voro de
enda, som Sverige hade i behåll från den storhetstid,
som kostat det så dyra offer och som nu var förbi
för att ej mera återvända.
De planer på ett förbund mellan Sverige och Ryssland,
som strandat med Karl XII:s död, ingingo såsom ett led
i en af de djärfvaste och mest vidtfamnande politiska
kombinationer, som någonsin omslingrat världen med
sina trådar. Det var italienaren Alberoni, Filip Y:s
af Spanien minister, som var på väg att omstörta hela
Europa för att åt sin herre förvärfva regentskapet
öfver Frankrike och i framtiden göra honom till dess
konung. Då Filip blef Spaniens konung, hade han fått
afstå från arfsrätten till franska kronan. Ludvig
XIV hade sett son och sonson gå fore sig i grafven,
och efter hans död 1715 satt ett fem års barn,
hans sonsons son Ludvig XV, på Frankrikes tron
under förmynderskap af den gamle konungens brorson,
hertig Filip af Orleans, kallad regenten. Honom
ville Alberoni störta till sin herres förmån,
och hålla denne vägen öppen till franska tronen i
händelse af det sjukliga kungabarnets död. Men ej
nog härmed, kejsar Karl VI skulle tvingas att lämna
ifrån sig sin andel af det spanska arfvet, och öfriga
makters motstånd skulle förlamas genom ett förbund med
Sverige och Ryssland, som äfven skulle understödja en
resning i Skotland för att åter insätta ätten Stuart
på den engelska tronen. Det öfvervälde i Europa,
som Ludvig XIV under hela sitt lif sträfvat efter,
skulle alltså i ett enda slag förvärfvas åt hans
ätt. Den allmänna skräck, som dessa omstörtningsplaner
framkallade, förenade 1718 de däraf mest hotade
makterna, Frankrike, England, Österrike och Holland,
i kvadrupel-alliansen, inför hvilken Filip såg sig
tvungen att följande år låta sin fruktade minister
falla. Hans vidtsträfvande planer gingo med hans
afgång upp i rök, men hans beskyddarinna, Filips
andra gemål Elisabet af Parma, fortfor i en mansålder
att störa Europas fred för att i Italien förvärfva
riken åt sina söner, som af sina äldre halfbroder
utestängdes från arfsföljden till spanska tronen.
Det adertonde århundradets första del är framfor
allt tiden for furstarnes familjepolitik, då freden
oupphörligt stores af strider om arfsrätten for det
ena eller andra regenthuset till det ena eller andra
landet. Ett ovanligt stort antal regerande ätter
utdogo vid denna tid, och deras stater bildade idel
nya tvistefrön för de återstående, som hvar på sitt
håll genom deras besittning ville utvidga sin makt,
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
