Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
för sin drottnings rätt. Kurfursten af Baiern blef
emellertid vald till kejsare under namn af Karl VII,
och Fredrik II lade i två särskilda krig nästan hela
Schlesien under sitt välde. I det hela misslyckades
dock planerna på det habsburgska arfvets styckning,
och med undantag af Schlesien, som Fredrik behöll,
lämnade freden i Aachen 1748 Maria Teresia i
besittning af sitt fädernearf odeladt, under det
kejsarkronan 1745 öfvergick till hennes make Frans
I. Preussen framstod dock genom sina lysande segrar
och Fredriks kraftiga, snillrika styrelse såsom en af
världsdelens stora makter. Till dem räknades efter
Peter den stores tid äfven Ryssland, mot hvilket
det ända till vanmakt försvagade Sverige 1741-1743
åter utkämpat ett föga berömligt krig, hvartill det
blifvit lockadt af den franska politiken, som ville
sysselsätta Ryssland för att hindra det att sluta
sig till Maria Teresias försvarare.
Men förlusten af Schlesien låg tungt på kejsarinnans
sinne, och hon var besluten att anlita hvarje utväg,
som stod henne till buds att vinna det åter. Hon,
den kyska makan och modern, nedlät sig ända därhän
att i en förtrolig och smickrande skrifvelse söka
vinna på sin sida Ludvig XV:s mätress, markisinnan
de Powpadour, som då var alls-mäktigt rådande i
Frankrike. Försöket lyckades, och i strid med hela
sin gamla politik ingick Frankrike förbund med
kejsarinnan mot Preussen. Detta förbund biträddes
äfven af Ryssland under Peter den stores dotter
Elisabet, och äfven Sverige deltog för en tid lamt i
kriget. Fredrik upptog saken ganska lugnt, med ett
något cyniskt skämt om kriget med de tre bedagade
damerna, och med den honom egna raskheten beslöt
han förekomma sina fiender och gå anfallsvis till
väga. Hans plötsliga inbrott i Böhmen 1756 var början
till det sjuåriga kriget, där han så godt som ensam
bjöd halfva Europa spetsen. Men de lysande segrar,
som oupphörligt betecknade hans väg och stadgade
hans redan vunna rykte för fältherrestorhet,
på samma gång de tillfogade den förr så lysande
svenska vapenäran ett högst betydande afbräck,
voro dock ensamma ej nog att hålla så många och så
öfvermäktiga fiender stången. Hans enda bundsförvant
England deltog <med föga kraft i kriget på fastlandet,
som i dess konungars ögon ej hade annan uppgift än
att skydda deras hannoveranska arfland, hvilket
låg dem mera om hjärtat än deras stora engelska
rike. Kanske skulle det till sist varit ute med
Preussen, som dess fiender åter ville förvandla
till ett brandenburgiskt kurfursten-döme med ett
till hälften eller tredjedelen förminskadt område,
om ej 1762 ryska kejsarinnan Elisabet plötsligt
aflidit. Kronan öfvergick efter henne till Peter III,
en son af hennes syster och den fördrifne hertigen
af Holstein, Karl XII:s systerson. Den nye kejsaren
var en hänförd beundrare af Fredrik II och slöt med
honom ej allenast fred, utan äfven förbund, så att
de ryska härarna på en gång förbyttes i vapenbröder
med preussarne, hvilka de nyss såsom fiender bekämpat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
