- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:275

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

arbetade sig dock riksdagen långsamt, men säkert fram
till ordnade parlamentariska former. På förbättringen
af landets inre tillstånd och utplånandet af spåren
efter de fruktansvärda olyckorna under Karl XILs
krig arbetades med rastlös ifver och ganska god
framgång. Polhem och Alströmer gåfvo åt det nationella
arbetet en hittills icke anad lyftning, på samma
gång den vetenskapliga forskningen blomstrade
upp och i Karl v. Linné, den nyare botanikens
fader, höjde sig till världsberömd storhet. Med
Adolf Fredriks son Gustaf III (l771-1792) bestegs
tronen åter af en svenskfödd man, som begagnade
den tillgifvenhet han vunnit hos folket till att
genom en statskupp (den s. k. 1772 års revolution)
omstörta den fria författningen och ansenligt utvidga
konungamakten. Grustaf III var en konstnärsnatur och
medförde på tronen en sådans förtjänster och fel;
i början högt uppburen af sitt folk, invecklade han
sig alltmer i stridigheter med de numera sällsynta
riksdagarna och i synnerhet med adeln. I strid med
den af honom 1772 antagna regeringsformen inlät han
sig 1788 i ett tvåårigt krig med Ryssland, som väl
lände-svenska vapnen till heder, särdeles till sjös,
men ej medförde några direkta fördelar. Ryssland,
som samtidigt var upptaget af ett krig med Turkiet
och hvars nya hufvudstad Petersburg Grustaf varit
nära att med öfver-rumpling intaga, fick härigenom
en påminnelse om vådan att hafva ett främmande rikes
gräns i hufvudstadens omedelbara närhet, som kanske
förmådde det att påskynda Finlands eröfring. I Sverige
hade konungens lagstridiga förfarande väckt ett
missnöje, som gaf sig uttryck i Anj åla förbundet,
en sammansvärjning af adliga officerare, som satt
sig i förbindelse rn^d Ryssland och bland annat afsåg
Finlands skiljande från Sverige som en egen stat under
ryskt skydd. Sammansvärjningen upptäcktes och kväfdes
i tid, men konungens svar därpå var en ny statskupp,
som aftvang riksdagen bifall till den s. k. förenings-
och säkerhetsakten af 1789, hvarigenom konungen blef i
det närmaste enväldig. Det dolda missnöjet hos adeln
fick ett hemskt utbrott, då konungen i mars 1792 blef
skjuten under en operamaskerad.

Den ryska Katarina var den sista i den långa rad af
kvinnor, som under sjuttio år efter Peter den stores
död beklädde rikets tron. Äfven hon slöt sig till
Fredrik II:s idéer, som dock hade svårt att vinna
tillämpning i hennes barbariska rike. Så mycket mera
lysande resultat vann hon på den utländska politikens
område, där hennes regering är fullt jämförlig med
Peter den stores. I begynnelsen en landmakt, hade
Ryssland blott öfver Hvita hafvet stått i obehindrad
förbindelse med västerlandet. Ivan den förskräckliges
framträngande till Volgas mynning hade efter 1550
öppnat det väg till Kaspiska hafvet och orienten; men
dess sträfvan gick städse ut på att närma sig öppnare
farvatten. Peter hade genom sina segrar öfver Sverige
öppnat det väg till Östersjön och genom Asovs eröfring
till Asovska sjön. Sistnämnda besittning gick väj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0879.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free