Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
och hans son August III voro fullkomligt vanmäktiga
att på minsta sätt uppehålla konungamaktens anseende,
och den siste konungen Stanislav Poniatovski var intet
annat än en docka i Kysslands händer. Det gick till
sist så långt, att de tre grannstaterna Ryssland,
Preussen och Österrike kommo öfverens att utan vidare
dela Polen sinsemellan. Polens första delning ägde
rum 1772; Ryssland flyttade sina gränser fram mot
väster till Duna och Dnjepr, Preussen tog det polska
Preussen vid Weichsels utlopp, hvilket skilde dess
gamla hufvudland Ostpreussen från rikets västligare
delar, och Österrike tog, med stöd af förlegade
ungerska anspråk från medeltiden, landet i nordöst om
Karpaterna, hvilket fick namn af konungariket Galizien
och Lodomirien. Det var ett fullkomligt våldsdåd mot
Polen, som visserligen vanskött sig själft, men icke
gjort sina grannar något för när; och det finner,
sin förklaring, om ock ej sitt försvar, i Preussens
och Österrikes fruktan, att Ryssland annars skulle
taga hela rofvet ensamt. Polackarne måste finna sig
i hvad de ej kunde hindra, men partiraseriet fortfor
trots denna allvarsamma varning of örmin sk adt,
skickligt underblåst af grannarne, i hvilkas intresse
det låg, att Polen aldrig skulle kunna repa sig. Ett
sista förtvifladt försök därtill gjordes dock, då den
yttersta nod återställde enigheten och 1791 års fria
författning bragtes till stånd med afhjäl-pande af
de värsta missbruken. Men det var för sent; den nya
författningen ledde blott till rikets andra delning
1793, där åter en hvar af grannarne tog, hvad som
låg honom närmast. Då grep folket i förtviflan till
vapen under den ädle och tappre Kosciuszko för att
försvara återstoden af sitt oberoende, men den af
adeln förtryckta allmogen förhöll sig likgiltig, och
sedan Suvarov 1794 intagit hufvudstaden Warschau,
följde 1795 Polens tredje delning och rikets
fullständiga utplånande.
Den makttillväxt de tre östra rikena vunno skulle
blifva ödesdiger för Europas framtid och motsågs
med stora bekymmer af västmakterna. Men dessa voro
sinsemellan oense och kunde intet uträtta. Hela
1700-talet fylles af strider mellan England och
Frankrike om herraväldet pä hafven och i främmande
världsdelar. Men Frankrike var ej mer hvad det varit
i Ludvig XIV:s dagar. Enväldet hade där alltför
hastigt fört sina vanliga följder med sig. Ludvig
XIY efterträddes af ett fem-årigt barn, sin sonsons
son Ludvig XV (1715–1774). Maktlystna hof-män,
som själfva ville härska, innästlade sig tidigt
i kungabarnets gunst och inledde honom i dåliga
sällskap, där han från början fick höra, att allt var
själf härsk aren tillåtet. Ty värr gjorde han under
sin långa regering det vidsträcktaste bruk af dessa
onda lärdomar, tillbragte sin tid i de nesligaste
utsväfningar och förslösade sitt rikes skatter på
ovärdiga gunstlingar och mätresser. Dessa fingo snart
regeringsmakten så godt som uteslutande i sitt våld
och missbrukade den på det skamligaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
