- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:279

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

hvartill de så mycket lättare fingo tillfälle, som den
kungliga en-våldsmakten saknade hvarje spår af motvikt
i en representation, som ej sammanträdt sedan 1614,
eller i en kommunal själfstyrelse, som föregående
härskare haft all möda ospard att tillintetgöra. Under
sådana förhållanden var det helt naturligt, att
konungamaktens anseende oupphörligt sjönk, och det
så mycket hellre, som »upplysningstidenvärfvets»
filosofiska läror i och för sig ej voro ägnade att
öka vördnaden för enväldet. Medan Voltaire predikade
humanitet och fördragsamhet och än med det grundliga
allvarets, än med det förkrossande löjets vapen
högg in på föråldrade vidskepelser - hvarvid han ej
alltid så noga skilde mellan det som var och det som
såg ut att vara vidskepelse - prisade Montesquieu i
grundlärda arbeten den engelska statsförfattningen med
dess blandning af konunga-, adels- och folkmakt; och
Rousseau svärmade för återgång till naturen i privat-
och samhällslif vet, hvilket senare han ville från
grunden omskapa genom en republikansk författning på
bredaste demokratiska grundval.

Under det de nya lärorna utbreddes i vida kretsar och
vållade en fullständig omstörtning i det allmänna
tänkesättet, trädde Frankrikes vanmakt mot yttre
fiender så mycket bjärtare i dagen genom den skärande
motsatsen till dess lysande ställning under det
förra århundradet. Englands herravälde på hafvet,
förberedt under Elisabet, grundadt under Cromwell,
stadgadt under det spanska arfföljdskriget, nådde i
midten af detta århundrade sin höjd. Landets välstånd
blomstrade upp under det trygga hägnet af en fri
författning, där underhuset snart blef den ledande
makten, och en rad af lysande statsmän trängde
de obetydliga, halftyska konungarne åt sidan. På
hafvet fann England, sedan Holland långsamt, nästan
omärkligt sjunkit ned från sin storhets höjd, ingen
annan medtäflare än Frankrike, som från Colberts
dagar sträfvade att grunda ett stort kolonialvälde i
Indien och norra Amerika. På båda ställena hade dock
äfven England fattat fast fot. På norra Amerikas kust
grundades redan under Jakob I kolonien Virginien, som
snart blef rik genom tobaksodling med negerslafvar;
och från år 1620 gick till Nya England längre i
norr en ständigt växande ström af puritaner och
andra i England förföljda troslärors bekännare,
som på hinsidan världshafvet under tusen faror och
mödor sökte sig nya hem, där de i fred och frihet
kunde få utöfva sin religion. Genom träget arbete
bragte de sina små samhällen upp till välstånd,
och sedan de föga betydande svenska och holländska
nybyggena på samma kust kommit under Englands välde,
härskade det obestridt öfver hela kusten från
Mexico till Georgia. Men i norr hade fransmännen
från Lorenzofloden trängt fram till de stora sjöarna
och Mississippifloden, som de följde ända ned till
Mexikanska viken. Under spanska arfföljdskriget
började på allvar kampen mellan England och Frankrike
om Amerikas fastland. Efter kri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0883.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free