Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
gets slut måste Frankrike afstå Newfoundland och
halfön Acadien, det nuvarande Nya Skotland. Men
det var först, då England på Preussens sida* tog
del i sjuåriga kriget, som detta växte ut till en
afgörande världshistorisk kamp mellan England och
Frankrike, en kamp i alla världsdelar och på alla haf,
som skulle för oberäkneliga tider afgöra öfver hela
fastlandets öden. I spetsen för Englands regering stod
då den äldre William Pitt, kanske af alla engelska
statsmän den, som gripit djupast in i sitt lands och
världens historia. Han hade föresatt sig att göra
England till jordens förnämsta kolonialmakt och
fullföljde sin uppgift med den store statsmannens
snille och orubbliga följdriktighet, under det
Frankrikes politik leddes af odugliga gunstlingars
och lastbara kvinnors nycker. Följden blef ock den
man kunde vänta, att Frankrike öfver allt led de
skymfligaste nederlag och de största förluster. Det
led ingalunda brist på tappra och ridderliga krigare,
i synnerhet till sjös, men allt deras mod tjänade
till intet under den usla styrelsen. Greneral Wolf
e köpte åt England med sin hjältedöd eröfringen af
Canada (1759), och i västerns vildmarker kämpade de
två folkens nybyggare med lika stor tapperhet och
förbittring. Slutet blef att Frankrike i freden i
Paris 1763 måste af träda alla sina besittningar
på Amerikas norra fastland, och därmed var för all
framtid afgjordt, om detta fastland skulle varda
latinskt eller germaniskt. Samtidigt kämpade i
Indien engelsmannen Clive mot den franske Dupleix,
två hjältar, i mod och fältherrestorhet hvarandras
värdiga likar. Men Dupleix måste se sin stora plan
om ett franskt rike i Indien gå i spillror, då Clive
genom segern vid Plassey gjort sig till hela Bengalens
herre (efter 1757). Äfven Spanien, som deltagit
i kriget på Frankrikes sida i kraft af det mellan
den bourbon ska ättens olika grenar 1761 af slutna
familjefördraget, led kännbara förluster och måste
i freden afstå halfön Florida till England, hvaremot
det dock i skadestånd fick Mississippis västra strand,
det s. k. Louisiana, som Frankrike af trädt. Det var
en lycka för Englands fiender, att dess nye konung
Georg III 1761 i obegriplig förblindelse låtit Pitt
afgå; annars hade sannolikt deras förluster blifvit
ännu större. Englands besättande af Canada skulle
likväl leda till en knappast väntad följd. Förut
hade de engelska nybyggarne i Amerika haft alltför
mycken anledning att vara på sin vakt mot sina franska
grannar att kunna med nödig kraft bevaka sin rätt mot
moderlandet England. Knappt var denna fara bortfallen,
förrän allvarsamma stridigheter började yppa sig
mellan England och kolonierna. Efter den tidens sed
betraktades de senare i moderlandet hufvudsakligen
såsom inkomstkällor att beskatta efter behag och
lägenhet, men ingalunda såsom landsdelar med anspråk
på rätten att lefva ett själfständigt lif. Denna rätt
kräfdes emellertid af kolonisterna, som hittills fått
lefva i fred under sina författ-nnigar, stiftade af
dem själfva, och som tillhörde samma om sin frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
