- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:284

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

sentanter, de s. k. generalständerna, som ej varit
församlade sedan 1614. Konungen gaf slutligen efter
och inkallade ständerna, som samlades i Versailles den
5 maj 1789. De voro efter gammal sed fördelade på tre
stånd, adeln, prästerskapet och det tredje ståndet,
som omfattade borgerskapet och den i allmänhet
s. k. medelklassen. Det senare ansåg sig företrädesvis
föra folkets talan och uppmanade de två högre
stånden att förena sig med det på ett enda rum. Men
då de senare i följd af sitt mindre antal vägrade,
af fruktan att blifva öfver-röstade, förklarade sig
det tredje ståndet för nationalförsamling, sedan

ett antal adelsmän och präster anslutit sig
därtill. Församlingen styrdes nu af den eldige
vältalaren Mirabeau, en af sin fader förskjuten
ädling, hvars begåfning som statsman var lika
glänsande, som hans seder voro dåliga. Församlingens
ledamöter aflade en högtidlig ed att ej åtskiljas,
förrän de gifvit landet en fri författning. Den svage
konungen, som vacklade mellan hotande kraftord och
rådlös undfallenhet, tog ändtligen mod till sig och
besvarade nationalförsamlingens revolutionära åtgärder
med att förklara den upplöst. Men på Mirabeaus
tillstyrkan stannade församlingen helt lugnt kvar
och fortsatte sina arbeten, som om ingenting

händt, och den till fullkomlig hjälplöshet bragte
konungen, som ej mer kunde lita på sin här, måste låta
därvid bero. Den rike schweiziske bankiren Necker,
som åtnjöt stort förtroende hos folket, hade ett par
gånger varit tillkallad som finansminister och åter
aflägsnad; men då konungen nu åter lät förmå sig att
afskeda honom, var måttet rågadt, och missnöjet bröt
ut i en blodig folkresning. Fästningen Bastiljen i
Paris var af ålder ansedd som enväldets fasta borg,
och hemska sägner gingo bland folket om statsfångar,
som på hemliga fienders angifvelser oskyldigt fått
försmäkta under lif slängt lidande inom dess aldrig
öppnade hvalf. Mot Bastiljen vändes nu folkets raseri,
fästet stormades

Mirabeau.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0888.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free