Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
man sig mest den svensk-norske konungen, ocli detta
sågs ej ogärna af den barnlöse Fredrik VII, som
med vänskapens band var förenad med den ridderlige
konung Karl XV, Karl Johans sonson. Till all olycka
dog konung Fredrik helt plötsligt den 15 november
1863, och prinsen af G-lticksburg intog Danmarks
tron under namn af Kristian IX. Protesterna från
hertigdömena fingo eftertryck genom en förenad
preussisk-österrikisk härs intåg, och det maktlösa
Danmark vek under våren 1864 från den ena ställningen
efter den andra, fåfängt väntande hjälp än från
västmakterna, än från Sverige-Norge, som troddes
genom högtidliga löften från Karl XV vara förbundna
därtill. Men från västmakterna kom ingen hjälp,
och utan sådan kunde Sverige-Norge icke sätta sin
tillvaro på spel genom ett våghalsigt anfall på
två stormakter. Karl XV såg sig med blödande hjärta
nödsakad att lämna Danmark åt sitt öde, helst äfven
Ryssland intog en hotande hållning, och Danmark måste
i freden helt och hållet af träda hertigdömena till
Preussen och Österrike.
Dessa kommo snart nog i delo om rofvet, som de
preussiska rättslärda förklarade med eröfringens rätt
höra till de två segrande makterna, med utestängande
helt och hållet af hertigen af Augustenburg,
som i hertigdömena gick och gällde för den rätte
tronarfvingen. Bis-marek såg i Österrikes och
Preussens täflan om ledningen inom tyska förbundet
det största hindret för Tysklands enhet, och hans plan
gick därför först ut på att främja enhetsverket, med
godo eller ondo, genom Österrikes aflägsnande. Med
öfverlägsen slughet underblåste han tvedräkten,
klokt begagnande sig af hertigdömenas oklara
rättsliga ställning, ända till dess Österrike på
våren 1866 retades till krig, därvid f öl j dt
af en stor del tyska småstater. Kriget blef kort,
men afgörande. Preus-sarne framryckte med oväntad
snabbhet efter en plan, hvars fullständiga framgång
för första gången spred glans öfver dess krigsledares,
fältmarskalk Moltkes, namn. Den afgörande seger, som
den gamle konung Wilhelm i juli 1866 vann vid Sadowa i
Böhmen, gjorde slut på kriget, och då preussarne efter
segern ryckte framåt mot Wien, skyndade sig Österrike
att underhandla om fred. Ett mästerdrag af Bismarck
var att han lyckats afsluta ett förbund med Italien,
som samtidigt anföll Österrike från söder. Italienarne
blefvo väl slagna, men gåfvo preussarne friare händer,
i det de sysselsatte en stor del af Österrikes
stridskrafter. Till tack därför kom Italien vid
freden i besittning af Venetien, som Österrike måste
afträda. För öfrigt minskades ej dess besittningar,
men det måste samtycka till tyska förbundets
upplösning och ersättande med ett fast sammanslutet
nordtyskt förbund under Preussens ledning, till
hvilket äfven de sydtyska staterna trädde i en mycket
nära förbindelse. Hannover, Kurhessen, Nassau, staden
Frankfurt och Schleswig-Holstein införlifvades med
Preussen, som intog en alldeles öfver-mäktig ställning
i nordtyska förbundet och i hvars hufvudstad en efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
