Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
de grekiska herderoinanerna. Den moderna realistiska
romanen stammar dock närmast från Spanien.
Romanen är antingen öfvervägande situationsroman,
där hufvud-vikten ligger på de yttre tilldragelserna
(intrigen), eller karaktersroman, hvari de
handlande personernas k ar aktersutveckling mest
uppmärksammas. Alltefter de ämnen den behandlar kan
man dela den i fyra arter, som dock stundom öfvergå
i hvarandra. Dessa äro den historiska romanen,
äfventyr sr omanen, sensationsromanen och sede-
eller familjeromanen.
Som en underafdelning till romanen ha vi novellen,
en berättelse, där handlingen är mera sammanträngd
och skildringen af karaktererna mindre utförd.
Jämte dessa den episka diktens båda hufvudarter
finnas emellertid flere andra slag af epos, som
mer eller mindre likna endera af dem. Här ha vi
först medeltidens nationella episka dikter, vidare
renässansens af antiken påverkade stora episka dikter,
det komiska epos, det till innehållet episka, men till
formen lyriska s. k. romantiska epos och det religiösa
epos, alla dessa affattade i bunden form, samt de
vanligen på prosa skrifna sagorna och legenderna.
Den andra stora diktarten var den lyriska.
Lyriken, hvars namn kommer af det grekiska ordet lyra
(ett slags stränginstrument), är den af poesiens
arter, som ger uttryck åt en känsla och framställer
henne som närvarande nu. Under det att den episka
diktartens karakter var lugn och lidelsefri, ger
lyriken uttryck åt den känsla eller stämning, den
lidelse, hvaraf skalden behärskas. Denna lidelse eller
känsla får dock ej vara sjuklig, ej heller af det
slag, att den enbart berör eller intresserar diktaren;
den måste på samma gång vara allmänt mänsklig.
Genom sin karakter är lyriken starkt bunden
vid ögonblicket, då den ju ger uttryck åt dess
stämning. Därför är all lyrik i god mening
tillfällighetsdikt.
Äfven lyriken har indelats i underafdelningar. Dessa
äro här tre: lyftningens lyrik, vislyriken eller
kärnlyriken och betraktelsens lyrik.
Lyftningens lyrik är den, där skalden med sin
känsla lyfter sig upp till ett högt föremål, Gud,
fosterlandet o. d., och söker att på ett värdigt
sätt besjunga det. Vi ha för lyftningens lyrik flere
former. De viktigaste af dem äro hymnen, dityramben
och odet.
De moderna hymnerna äro vanligen antingen psalmer
eller folksånger. Båda dessa diktslag kunna dock äfven
vara af den beskaffenhet, att de snarare tillhöra
vislyriken än lyftningens lyrik.
l dityramben fylles skalden så af sin poetiska
hänförelse, att formen nästan spränges sönder, och
han besjunger det ämne, som fyller honom, i korta,
djärfva, afbrutna strofer och satser, l gamla tider
voro dityram-berna alltid ägnade Dionysos, vinets
gud. Den moderna dityramben kan till föremål ha allt,
som förmår att elda skaldens känsla till den grad, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
