Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Detta för oss öfver till den nästa enheten i
versbildningen, strofen. Denna, som hufvudsakligast
förekommer i lyrisk poesi samt i renässansens och
det romantiska epos, uppstår, när minst två verser
på ett visst sätt sammanslås till en enhet.
De viktigaste antika stroferna äro:
Den alkaiska.
Den består af fyra verser. Den första och andra
äro lika. De börja med en hyperkatalektisk jambisk
dipodi. Denna skiljes af cesur från versens senare
del, som utgöres af en akatalektisk daktylisk
dipodi. Det första ledets första jamb kan ersättas
af en spondé, dess öfver-taliga stafvelse kan vara
antingen obetonad eller betonad. Det sista ledets
andra daktyl ersattes ofta af en katalektisk trokaisk
dipodi.
Tredje versen består ock af två af cesur skilda led;
det första har samma sammansättning som i första och
andra versen, det senare bildas af en akatalektisk
trokaisk dipodi.
Fjärde versen är sammansatt af två daktyler och
två trokeer, af hvilka den sista kan ersättas af en
spondé. Den sönderdelas ej af cesur.
Den sapfiska strofen.
Denna består äfven af fyra verser. Af dem äro de
tre första lika. De uppdelas bäst i två trokeer, en
daktyl och två trokeer. Den sista trokeen kan utbytas
mot en spondé. Efter daktylens betonade stafvelse
inträder cesur.
Den fjärde versen består af en daktyl och en troké
eller spondé.
Vi ha vidare den stora lyriska strofen, som dels
användes i dity-ramberna, dels i dramats körer. Dess
meter är mycket växlande, men karakteristiskt är att
den består af tre delar: en strof, som motsvaras af en
alldeles likadant bildad motstrof, samt en slutstrof
eller epod.
Medeltidens poesi företer flere egendomliga
versformer.
Mest framträdande bland dem är den, som användes
i den germaniska stammens stora nationalepos
Niebelungenlied, den efter diktens namn uppkallade
Niebelungenstrofen.
Innan vi gå öfver till att beskrifva den, måste vi
emellertid dröja ett ögonblick vid en egendomlighet
för den moderna poesien, som saknas i den gamla:
rimmet. Detta kom till Europa öfver Spanien, dit det
infördes af morerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
