Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Första tidrymden.
Den homeriska tiden ( -475 f. Kr.)
Den grekiska litteraturen är den mest nationella och
på samma gång den mest naturenliga i sin utbildning,
som historien känner. Den var ej en drifhusplanta,
omsatt från främmande land, utan uppvuxen på inhemsk
grund, ett barn af och uttryck for den hclleniska
rasens egendomlighet.
Till dess uppkomst och utveckling samverkade alla de
grekiska stammarna, ehuru den liksom hela den grekiska
kulturen till slut fann sin högsta blomstring i det
ioniska Ättika.
Den ioniska stammens insats kom först. I de lifliga,
handlingskraftiga och glada ioniska städerna på
Mindre Asiens kust är det epiken får sin konstnärliga
utbildning.
Den andra diktformen, lyriken, förberedes af eolerna
och får sin slutliga form hos den andra af de båda
stora hufvudstamniarna, dorerna på Peloponnesos,
Sicilien och i det italienska Storgrekland.
I det ioniska Ättika slutligen sammansmälta ionisk
epik och do-risk lyrik och bilda den tredje och högsta
af litteraturens arter, dramatiken.
Denna utvecklingsgång, att epiken kommer först,
lyriken sedan och dramatiken sist, kan man märka hos
alla folk, hvilkas litteratur vuxit upp själfständigt
och naturenligt. Den är ej blott ett historiskt
faktum, den är äfven från psykologisk synpunkt den
normala. Liksom individen uppfattar nationen först
det yttre, det är epiken; därnäst försöker hon att
ge uttryck åt de känslor, som röra sig inom henne,
då möter oss lyriken; slutligen omsätter hon dessa
känslor, klarnade till tankar, i handling, då uppstår
dramatiken.
Som vi sade, hade den utbildade grekiska epiken sin
upprinnelse i de ioniska städerna på Mindre Asiens
kust. Liksom till lyriken gafs dock äfven till epiken
första ansatsen af eolerna.
Som grunden till det grekiska epos betraktar man
nämligen de sånger öfver det gamla akeiska kriget,
som sjöngos af kringvandrande eoliska skalder. På
dem uppbyggdes det ioniska konsteposet.
Vi ha redan på ett annat ställe skildrat det klassiska
epos’ karakter. Här må blott erinras, att det är en
på hexameter utförd framställning, vanligen af ett
ämne ur hjältesagan. Man skiljer emellertid på ett
mera idealistiskt och ett mera realistiskt.
Det förra, som blifvit typiskt för den klassiska
epiken, är det homeriska epos.
Detta, som är grundadt på de sägner de eoliska
utvandrarne förde med sig, när de, fördrifna af
dorerna från Peloponnesos, kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
