Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
filosofiens grundläggare, på samma gång som lian i
sina Dialoger visat sig som en språkkonstnär af första
rang. En närmare framställning af hans betydelse
faller emellertid utom planen för detta arbete. Här
må blott i förbigående nämnas den inverkan han haft,
ej blott på den egentliga filosofiens, utan äfven
på konstfilosofiens och estetikens utveckling. Vid
Platons sida står här Aristoteles, hvars lagar
särskildt for dramat utöfvat ett bestämdt inflytande
ända in i vår tid.
Tredje tidrymden.
Förfallets tid (300 f. Kr. -529 e. Kr.)
Förfallet inom litteraturen börjar samtidigt med
det fria politiska lifvets förfall. Det macedoniska
herraväldet lade på litteraturen ett liknande tvång
som på det medborgerliga lifvet. Anden dog, men formen
lefde ännu länge kvar och spred sig vida kring. I
konst och litteratur var det Hellas, som gaf prägeln
åt hela det romerska världsväldet. Hellenismen blef
då lika modern som i en nyare tid den franska smaken.
Alexandria var den medelpunkt, från hvilken denna
hcllenism först gick ut. Dess herravälde sträckte
sig från Alexander den stores tid till Augusti.
Den litteratur, som kom därifrån, var emellertid mera
ordnande, samlande och grammatisk än nydanande och
poetisk. Vetenskapen gällde mer än skönlitteraturen.
Inom den rena skönlitteraturen är det herdedikten,
som först framträder under denna period och är mest
karakteristisk för den. Vi nämna inom den namnet
Theokritos.
Den grekisk-romerska epoken börjar med det romerska
kejsardömet och sträcker sig till dess delning, då
Greklands inflytande samlar sig i östromerska riket.
Dess karakter utmärker sig för en ännu större brist
på ursprunglighet än den alexandrinska epokens.
Den vetenskapliga litteraturen var äfven nu
öfvervägande. Historieskrifningen odlades
af Plutarchos, filosofien och retoriken af
nyplatoni-kerna och sofisterna. Skönlitteraturen
saknar hvarje verk af mera framstående värde.
Rom.
Det romerska folket, hvilket på lagstiftningens
fält samt i allmänhet som samhällsordnande varit
ett mönster, som de senaste tider efterliknat,
var inom litteraturen föga själfständigt, Statens
praktiska kraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
