Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Nyare tidens litteratur. Italien.
Italien var det land i Europa, där den nationella
poesien först slog ut i blomma.
Man kan indela den italienska poesiens historia i
fem epoker.
Den första, den sicilianska, omfattar tiden
för språkets daning och utbildandet af de från
trubadurerna hämtade formerna. Den räcker till
omkring 1300.
Den andra, fjortonde århundradet, är litteraturens
klassiska epok, då efter språkets färdigbildande
och återgången till den på Italiens mark en gång
blomstrande antiken, de stora författare framträdde,
som gjorde, att Italiens poesi under en tid gaf
mönster åt hela Europa. Detta är humanismens epok,
Dantes, Petrarcas och Boccaccios tid.
I den tredje epoken, femtonde och sextonde
århundradena, gå den i Italien i nationell grund
fästa humanismens frukter till själfständig
mognad. Renässansen håller sitt intåg, ansad och
gynnad vid mediceernas lysande hof i Florens och vid
påfvehofvet i Rom. Det är dramats och den moderna
epikens period, med sådana representanter som Tasso,
Ariosto, Pietro Aretino m. fl.
Nästa epok, sjuttonde århundradet, är uppskrufningens
och förkonstlingens tid, då renässansens yttre former
föras till öfverdrift, men dess anda och friskhet är
död. Den förnämste representanten för denna riktning
är Marini.
Den femte perioden, nyare tiden, utmärkes i Italien
som i andra land först af en abstrakt och torr
klassicitet; sedan, samtidigt med de stora frihets-
och enhetssträfvandena, börjar en ny nationell
utveckling, då man går tillbaka till folkpoesien och
de inhemska stora författarne.
Första tidrymden.
Den Sicilianska. - 1300.
Under denna period bildas språket, »det nya
latinet». Formelementen hämtas från den Provensalska
trubadurpoesien, som fann en tillflyktsort vid
hohenstaufernas glada och lysande hof i Palermo. Här
blir ock den italienska diktkonstens första härd,
och därifrån sprider den sig uppåt. Den diktart,
som företrädesvis odlas, är kärleksdikten, och där
framträda först de lyriska diktformer, som sedan
från Italien gått ut öfver världen, sonetten och
ottaverimen m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
