- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:366

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366

i England af Sidney, i Tyskland af
Pegnitz-Schäfer-orden. Den vägen kommer den till
oss, hos hvilka den användts af Rosenhane, af fru
Nordenflycht, af Creutz i Atis och Camilla och sist af
Bellman i flere af hans vackraste sånger, exempelvis
»Upp Amaryllis».

Boccaccio hade flere efterföljare. Bland dem må
här nämnas Ser Giovanni, hvars novell II pecorone
(Dumhufvudet) är bekant, samt den kvicke, men cyniske
biskop Bandello, hvars noveller gifvit uppslag till
en del af Shakspeares dramer.

Tredje tidrymden.

Renässansen. 1400-1500-talen.

Sedan den föregående epokens tre stora författare
tystnat, kommer en tidrymd af vid pass femtio
år, då deri nationella poesien alldeles stannar
af. Humanismen gick till en sådan ytterlighet, att
man ej blott studerade latin, utan äfven skref på
detta språk, som blir mål i stället för medel.

Under tiden genomtränger emellertid den under studiet
af antiken återväckta lifsglädjen och handlingskraften
folkets åskådning och träder ut i lifvet. Medeltidens
inåtvändhet och själf plågeri ger rum för våldsam,
ja, brutal dådkraft och ett genombrott af lefnadsglad
sinnlighet. Man trånar icke mer till himlen från
jorden som en jämmerdal. Man älskar lifvet med allt,
hvad det har att bjuda af njutning och glädje,
och kastar sig med nyväckt lust midt in i dess
vimmel. Renässansen håller sitt intåg.

I de bildande konsterna märker man detta redan i
början af 1400-talet. Inom poesien sker genombrottet
först mot seklets midt.

Den stad, som nu bildar medelpunkten for det andliga
lifvet, är Florens, där mediceernas lysande hof är den
källa, från hvilken hela renässansens vågor strömma
ut öfver Italien.

Kring den stolte Lorenzo de’ Medici samla sig
nu landets mest ryktbara snillen. Den litterära
produktionen under denna tid är lika omfattande som
rik och innesluter alla poesiens arter.

För större öfverskådlighets skull behandla vi dem
här i följd.

Först vilja vi skärskåda epiken.

Af denna möta oss tre hufvudformer, det komiska epos,
det romantiska epos och det antikharmande epos.

Det komiska epos är det, som framträder först. Man
upptager den gamla karolingiska sagokretsens ämnen,
men behandlar hjältarne med en viss ironi och misstro
gent emot deras otroliga bedrifter. Det ryktbaraste
af tidens komiska epos är Luigi Pulcis II Morgante
maggiore (Jätten Morganti).

Man skiljer på flere olika slag af komiskt epos. Ett
af de egendomligaste är det, som är aifattadt i
s. k. maccaronimanér, d. v. s. på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0970.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free