Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
Prof på det förra slaget ge Ereilla y Zunigas
Araucana, ett förhärligande af spanjorernas strider
rned araucanerna, ett chileniskt indianfolk, dels en
hel följd af epos, som skildrade Karl I:s bragder.
Till det andra slaget ha vi att räkna Löpe de
Vegas Jerusalems eröfring samt Angelicas skönhet,
en fortsättning på orlando-dikterna.
Äfven herdedikten höll nu sitt intåg i Spanien. Dess
bästa produkt torde vara portugisen Moniemayors på den
elegantaste spanska prosa utförda herderoman Diana.
Tidehvarfvets förnämsta lyriker åter äro den ädle
Luis Ponce de Leon, hvars enkelt sköna oden snarast
voro hållna i klassisk anda, samt Fernando de Herrera,
som i sina retoriskt praktfulla hymner och fantastiska
kväden upptagit italienska former.
Jämte dessa alla mer eller mindre af främmande
inflytande påverkade diktare framträder emellertid
äfven en, som är utprägladt nationell. Det är
statsmannnen, krigaren, skalden och historieskrifvåren
Diego Hurtado de Mendoza, »skälmromanens» skapare.
Hans förnämsta arbete är romanen Lazarillo de
Tormes. Denna af den mest fina iakttagelseförmåga
präglade bok är Spaniens första realistiska roman
och förebilden för alla den moderna litteraturens
skälmromaner. Den skildrar en fattig pojke
Lazarillos äfventyr och skälmstycken, först som
ledsven för en blind gubbe, sedan som betjänt hos
alla möjliga personer. Den gisslar med oupphunnen
skärpa och friskhet de mest skilda lyten hos alla
samhällsklasser.
Som historiker har Mendoza äfven vunnit ett namn genom
sin skildring af de upproriska morernas underkufvande
af Filip II.
Jämte dessa olika litteraturgrenar framträder under
denna epok äfven dramat. Sin högsta utveckling nådde
det först under nästa tidrymd, men dess början hör
till denna.
Det spanska dramat började, som alla folks, såsom
andligt skådespel. Men i motsats till i andra land
utvecklas ej här det världsliga dramat ur det andliga,
utan båda arterna gå jämsides.
Det andliga dramat är det, som kommer först. Det
fanns redan utbildadt på 1200-talet, ja, hade redan
vid midten af detta sekel hunnit en sådan utveckling,
att Alfonso X i sin 1260 utgifna lagbok gör vissa
inskränkningar i de andligas rätt att uppföra och
åhöra andliga spel.
Af dessa andliga stycken ha vi nu intet i behåll,
men sannolikt voro de af samma slag som de kyrkliga
medeltidsskådespelen i allmänhet. De ämnen de
mest rörde sig kring voro Kristi födelse och
passionshistorien.
Det världsliga dramat framträder först sent i
Spanien. Ett verkligt utbildadt världsligt drama
finns där ej förr än under slutet af 1500-talet. Men
ansatser till bildande af ett sådant voro emellertid
gjorda förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
