Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
nämligen en lång hjältedikt Franciaden, som skildrade
Frankrikes grundläggning af Francus, kung Priami son,
alldeles som alla dessa hjältedikters yttersta och
yppersta förebild Aeneiden skildrat Roms grundläggning
af trojanen Aeneas.
Vidare införde Ronsard i Frankrike odet, som
emellertid af honom skref s på alexandriner eller
fyrfotade jambiska verser. Ronsard är nämligen
alexandrinens förste odlare i den moderna franska
poesien. Hans alexandriner voro emellertid ej så
strängt regelbundna, med alltid återkommande cesur,
som de sedan blefvo. Det är först grundläggaren af
nästa skola, Malherbe, som regelbinder dem så.
Jämte du Bellay och Ronsard må nämnas Ba’if, som
försökte införa antika versmått, samt Jodelle,
skolans dramaturg.
Med Jodelie håller det pseudoklassiska dramat sitt
inträde i Frankrike och undantränger den af de lärda
föraktade folkkomedien.
Af de stränga lagar, som skrefvos för dramat af
den franska klas-sicitetens målsmän, erinra vi
här endast om att det, med ett missförstående
af Aristoteles, föreskrefs, att det skulle vara
skrifvet med iakttagande af personens, rummets och
tidens enhet, d. v. s. att det skulle ha en hjelte,
spelas på samma ställe alla akterna igenom och ej för
handlingens utveckling föreställas kräfva längre tid
än tjugufyra timmar.
I öfrigt tog man hufvudsakligen efter det antika -
egentligen det romerska - dramats yttre form, kören
o. d., men den anda som besjälade det, gjorde man
sig ej mycket reda för.
Jodelles första drama, Cléopåtre, gafs 1552 i Paris
inför hofvet. Detta år kan man alltså räkna som det
abstrakt klassiska dramats födelseår i Frankrike.
Tredje tidrymden.
Den abstrakta klassicitetens tid. 1600-talet.
Innan vi börja behandlingen af den skola, som trycker
sin prägel på detta tidehvarf, vilja vi blott i
förbigående omnämna en riktning, som i Frankrike
aldrig fick något större inflytande, marinismen. Som
vi veta, öfvergick i Italien renässansen snart till
förkonstling, upp-skrufning och svulst; den skola, som
fått sitt namn efter Marini, framträdde. Marini var
själf i Paris, där han högt hyllades, och den riktning
han representerade fick äfven företrädare där. Dessa
samlade sig mest kring de vittra damer, som höllo
till i Hotel Rambouillet och där öfvade sig i alla
möjliga konstfärdiga poetiska lekverk. Det är dessa
damer Moliére så ypperligt förlöjligat i Les femmes
savantes (Lärdt folk i stubb) och Les précieuses
ridicules (Småstadsfruntimren). Men deras skola fick
ingen betydelse för utvecklingen af Frankrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
