Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Jean de Lafontaine (1621-1695). Fabeln, som öfver
Grekland och Rom från österlandet kommit till Europa,
var redan under medeltiden rikt odlad i Frankrike. Hos
Lafontaine når den sin fulländning. Äm-* nena till
sina fabler hämtade han dels ur de gamla samlingarna,
dels uppfann han dem själf. Ett utmärkande drag för
dem är deras sedelärande syfte.
Romanen, som alltsedan skulle göra sig så bemärkt
i Frankrikes litteratur, framträder äfven i flere
former under detta skede.
Den mest beaktansvärda är den komiska romanen,
representerad af Paul Scarron, hvars Roman comique
är ett klassiskt mästerverk, märkligt äfven för
vår litteratur, därför att vi i den ha att söka
uppslaget till August Blanches lustspel Ett resande
teatersällskap.
En annan företrädare för den komiska romanen ha vi uti
Ålain René Lesage, som i sina ryktbara arbeten G-il
Bias och Le diable boiteux (Halte fan) följde den väg,
på hvilken Mendoza i sina skälmromaner slagit in.
Emellertid saknas ej heller af arter inom
romanlitteraturen. Det är under detta skede den rad
sedeslösa skildringar började, som under regentens
tid skulle öfversvämrna litteraturen Vi nämna här
endast i förbigående namnet Crebillon d. y.
Lyriken har under denna regeltvångets tid ej stor
plats att göra sig gällande på. Utom Malherbe, som var
en lycklig lyrisk författare, och satirikern Mathurin
Eegnier ha vi egentligen endast att minnas en rad
författare af sällskaps- och tillfällighetsdikter,
s. k. poesies fugitives.
Fjärde tidrymden.
Eevolutionslitteraturens tid. 1700-talet.
Den form, som var förhärskande under 1600-talet,
bibehåller äfven under denna epok sitt välde,
men diktens innehåll blir ett helt annat. Förut
ha vi förnämligast haft att sysselsätta oss med
skönlitteratur i egentlig mening. Förhållandet blir
nu ett motsatt.
De politiska och sociala missförhållandena i det
gamla pä feodalväldets grund ännu hvilande samhället
börja att träda allt skarpare i dagen, och en rad
tänkare så väl i Frankrike som i England börja att
fästa tidens uppmärksamhet på dem, att upplysa sina
samtida om hur illa de ha det ställdt. Med denna
granskning af de politiska förhållandena följer
tvifvel i religiösa frågor. Vi äro inne uti det
s. k. upplysnings-tidehvarfvet, hvars läror, omsatta
i praktiken, vid århundradets slut skulle mynna ut
i den stora revolutionen.
Ifrån att under föregående skede framför allt ha
varit en regelrätt hofpoesi, omhuldad af och ödmjuk
inför den mäktige konungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
