Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
gedien var han abstrakt klassisk, nien saknade lif och
färg. Däremot rörde han sig ined elegans och behag
i hof tillfällighetsstyckenas, de grant utstyrda
upptågens paraddräkt. Man har af hans hand sådana
af värde.
Men ej heller Ben Jonson hade många efterföljare. De
mest kända äro Beaumont och Fletcher samt Philip
Massinger.
Nej, tiden var och blef alltmer puritansk. Till slut
bli teaternöjena rent af förbjudna genom en mängd på
hvarandra följande förordningar.
Vid seklets midt har den hedniska renässansen
fullständigt rymt fältet för den kristna, som når
sin högsta utveckling i revolutionstidens skalder.
Revolutionstiden, puritanismen, har på
skönlitteraturens fält icke många namn att visa.
Den mest utpräglade bäraren af dess idéer och en skald
af imponerande karakter är John Milton (1608-1674).
Det verk, i hvilket han gifvit poesiens form
åt puritanismens på en gång revolutionära och
dogmatiska skaplynne, dess stolta frihetsbegär och
dess trångbröstade ensidighet, är hans stora episka
dikt Det förlorade paradiset, där han i kärfva, men
af en sublim kraft besjälade verser skildrar Lucifers
uppror och de första människornas fall.
Diktens hjälte är Lucifer, en personifikation
af puritanismens obändiga trots mot kungadömets
auktoritetsvälde, men ond. Han är emellertid skildrad
med en kraft, som det oaktadt gör honom sublim.
Emellertid var det icke endast loftalare, som
puritanismen fram-alstrade. Den fick äfven sin
gisslare.
Denna fullkomliga motsats till Milton var Samuel
Butler, som i sin Sir Hudibras gaf till ett skallande
hånlöje öfver puritanismen och i skarp karrikatyr
framställde en bild af allt, hvad den ägde dåligt
eller förvändt.
Detta arbete förberedde den reaktion, som i nästa
period framträder utbildad och färdig.
Fjärde tidrymden.
Pseudoklassicitetens tid. 1660-1780.
Denna tid inledes med en frivolitet, hvilken kom som
en naturlig reaktion mot puritaoismens icke dltid
ärliga sedestränghet, men öfvergick snart igen med
bibehållande af formens elegans till en med en viss
känslosamhet uppblandad granntyckthet i fråga om
innehållet.
De smakmönster, som under hela tidehvarfvet voro
gällande, voro den abstrakta franska klassicitetens
heroer, ehuru deras stil alltid i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
