Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
sin 1719 utgifna Robinson Crusoe gaf uppslaget till
senare tiders rese-romaner.
Den art roman, som blef mest populär, var emellertid
familjeromanen, skildringarna af det borgerliga
hvardagslifvets förhållanden.
Af den ha vi flere arter. Den, som framträder
först, är den af Richardson representerade. Den
utmärkes af sin omständlighet och sin benägenhet
för känslopjunk. En reaktion mot synnerligast den
senare egenskapen framträder hos Fielding. Båda ge
emellertid väl träffade och framför allt sedligt
oförvitliga verklighetsskildringar.
En annan art träder oss till mötes i Smollets
skälmromaner.
Till slut ha vi att nämna tidehvarfvets kanhända
mest ryktbare romanförfattare, den realistiske
verklighetsskildraren Oliver Goldsmith, samt den
subjektiva humorns representant Lawrence, Sterne.
I denne sistnämnde se vi redan en början till
romantiken träda fram. Pseudoklassiciteten,
som aldrig i England vunnit samma fasthet som i
Frankrike, börjar där redan att vackla under början
af sjuttonhundratalets senare hälft.
Det, som förberedde romantikens framträdande, var dels
dessa romaner och det af oss flere gånger påpekade
vaknande intresset för studiet af den gamla folk-
och medeltidspoesien, dels skaplynnet hos några af
dessa riktningar påverkade författare.
Man kan rent af bestämma den engelska nyromantikens
födelseår; det var 1765, då biskop Percy gaf ut sin
samling af gamla ballader, sedan Macpherson fem år
förut utgifvit sin bearbetning af Ossian.
Bland de unga författare, som påverkades af den
nya strömningen, nämna vi blott i förbigående
James Thomson, i hvars poem Årstiderna det vaknande
sinnet för naturen tog sig ett vackert uttryck, samt
Ed-ivard Young och William Cowper, som båda ifrade
för en återgång till naturen i stället för härmning
af klassiska mönster.
Betydelsefullare, ursprungligare och friskare än alla
de andra är emellertid den skotske skalden Robert
Bums (1759-1796). Själf en folkets son, träffade
han i sina enkla, men formsköna sånger den rätta
folkliga tonen och sjöng ut sina känslor med en
innerlighet och ett okonst-ladt behag, ett lifligt
sinne för naturens skönhet och en hjärtats värme,
som göra honom till en af den engelska diktens allra
mest framstående lyriker.
I honom ha vi redan hela romantikens ande
förkroppsligad, örn hans alstringstid än infaller
före den tidpunkt, då den ännu segrande trädt fram
ur skuggan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
