- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:419

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

419

En öfvergång emellan hofepiken och den gamla folkliga
diktningen bildas af djureposet, som nu kommer
fram i Tyskland. Mest betydande af hela periodens
litteratur äro emellertid just de folkliga epos,
som, kvarlefvande på menige nians läppar ända från
folkvandringens dagar, nu samlas och sof ras.

Dessa sagor äro af mångfaldigt ursprung och sättas i
förbindelse med andra, såsom den om Didrik af Bern
m. fl., men den viktigaste af dem alla är sagan om
niebelungarne, Das Niebelungenlied, som bildar det
tyska folkets stolta nationalepos.

Niebelungensången är till uppränningen beslägtad med
sigurdssagan i vår edda, men är alldeles själfständigt
utbildad. Dess skådeplats är i Tyskland, Rhentrakten
eller Ungern, dess tid folkvandringens, och den
skildrar i titaniska drag, hur den stolta Kriemhild
på sina bröder hämnas sin make Sigfrids mord. De
gamla sägner, som bilda dess stomme, äro af en onämnd
vandrande riddare under 1100-talet hopsamlade och
sammanfattade samt omsatta i högtysk vers. Formen är
den s. k. niebelungenstrofen, af hvilken vi i arbetets
teoretiska del redan länmat en framställning.

Jämte Niebelungensången är Gudrunsången, där den
trogna kärleken förhärligas, folkepikens stoltaste
minnesmärke.

Tredje tidrymden,

Mäster sångens tid. 1350-1525.

Efter de andligas förfall trädde i rask följd adelns
och hof ven s. Vid de senare hade narrarne undanträngt
minnessångarne, och den af mord och plundring
lefvande rofriddaren var icke längre litteraturens
bärare. I stället framträdde nu det tredje ståndet,
borgarena. Städerna vunno alltmer i betydelse; ej
blott i yttre, utan äfven i inre afseende blefvo
de kulturens medelpunkter; också i litteraturen var
borgarståndets tid kommen.

Med detta följde en omgestaltning af diktkonstens
karakter. Det ridderligt fantastiska gaf vika för det
borgerligt praktiska. Didaktiken, som redan under
förra periodens slut spelat en viktig rol, träder
alltmer i förgrunden, och prosadiktningen blir af
betydelse. Därjämte börjar lyriken, i synnerhet
mot epokens slut, då äfven den ur minnessången
uppblomstrande mästersången förlorar i betydelse,
att bli allt mer och mer folklig; visan, ursprunget
till reformationstidens lutherska psalm, framstår.

Lyriken är, som sagdt, till en början mästersång.

Mästersången odlades af borgarena i deras gillen
och utmärkte sig synnerligast för sin konstmässiga,
noggrant reglementerade form. Den,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/1023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free