- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:420

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

som förmedlar öfvergången från minnessång
till mästersång är den siste minnessångaren
Heinrich Frauenlob, som i Mainz bildar en
niäster-sångarskola. Den ryktbaraste mästersångaren
var den folklige diktaren Hans Sachs.

Emellertid blef mästersången snart pedantisk och
torr, men så mycket friskare är den nu framkvällande
folkliga lyriken, som i visans form behandlar alla
möjliga ämnen, till sist äfven andliga.

Den didaktiska poesien utbildas till att alltmer
direkt gissla bestämda förvändheter och laster samt
tillspetsas ofta till satir och epigram. Den förnämste
af tidens didaktiska skalder är Sebastian Brandt, som
i sin. märkliga dikt D as Narrenschiff gisslar alla
tidens lyten och befängdheter, dess otro och vantro.

Epiken har endast en tämligen svag efterblomstring
under hela denna epok. Man behandlar på nytt,
men utan större förmåga de gamla, synnerligast de
inhemska, sagokretsarna. Intressantast af de episka
minnesmärkena äro de episkt-lyriska folkvisor,
ballader, soin kraftigt och frihetsälskande behandla
striderna för folkfrihetens rätt i Schweiz och
Ditmarsken.

Dessutom märkas förträffliga behandlingar af
djureposet samt en del rimkrönikor och legender.

Om vi bortse från Eoswithas dramer, som voro rena
efterbild-ningar efter antiken och ej hade något
samband med de följande, så kan man sätta det
tyska dramats början till denna tid. Som öfverallt
var det först de andliga, som hade det om hand,
och det utfördes i samband ined de stora kristna
högtiderna jul och påsk på ungefär samma sätt som i
andra land. Andliga spel på latin fanns det redan på
1200-talet, men på tyska börjar man först att affatta
dem på 1300-talet.

Jämte de andliga spelen framträda under 1400-talet
s. k. fastlags-spel, möjligen en genom medeltidens
gycklare förmedlad utveckling af hedniska lekar och
upptåg. De voro af mycket konstlös art, utan akt-och
scenindelning samt ytterligt plumpa och råa.

Prosalitteraturen består till en mycket stor del
af folkböcker, öfversättningar från alla de gamla
medeltida stofTsamlingarna. Men vi ha äfven att
minnas krönikor på prosa, legender och framför allt
filosofiska och didaktiska skrifter, som jämte den
versifierade didaktiken förberedde reformationen.

Slutligen märkas en del folkligt humoristiska
berättelser, af hvilka den om Tyll Eulenspiegels
äfventyr och bedrifter, affattad på 1400-ta-let,
nått fram ända till senare tider och gifvit uppslag
till en mängd anekdoter och historier. Under namnet
Ulspegel har Eulenspiegel äfven blifvit införlifvad
med vår litteratur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/1024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free